I Faust I strax efter att vadet mellan Faust och Mefisto slagits, dyker en ung student upp i hallen utanför studiekammaren. Han vill tala med Faust, men Faust är för upprörd efter det som nyss skett, så han vill skicka bort honom. Då ber Mefisto att han ska få sköta saken. Han klär sig i Fausts långa kappa och bjuder studenten att stiga in. Den unge mannen är full av iver och börjar berätta om sig själv och sitt ärende. Han beskriver sina höga mål och sina förväntningar på studierna:
Ich wünsche recht gelehrt zu werden
Und möchte gern, was auf der Erden
Und in dem Himmel ist, erfassen,
Die Wissenschaft und die Natur.
(Jag vill bli höglärd och förstå
allt, allt på jorden och i himmelen,
naturen, vetenskapen likaså.)
Mefisto tittar roat på honom, skojar lite och säger sedan något riktigt invecklat och tillkrånglat. Studenten svarar:
Kann Euch nicht eben ganz verstehen.
(Jag kan inte följa er tankegång mera.)
Då ger Mefisto honom sitt recept på vad studier och forskning är:
Das wird nächstens schon besser gehen,
Wenn Ihr lernt alles reduzieren
Und gehörig klassifizieren.
(Det går när ni lärt er att reducera
alltihop, och klassificera.)
Är det Mefisto säger då lögn? Nej, det han säger är väl hur tråkigt sant som helst, men det är bara den ena sidan. Den unge mannens tankar är den andra sidan. Mefisto talar om systematik och metod och studenten om själva glöden och längtan efter vetandet.
Mycket i Faustdramat är uppbyggt på ett liknande sätt. På sätt och vis kan man säga att Faustfiguren och Mefistofiguren också kompletterar varandra eller går in i varandra. Faust vill väl snarast det goda, men han gör mycket ont. Och Mefisto vill det onda, men av och till blir utfallet ändå gott. Kanske kan man tala om en enhet mellan motsatserna.
Fast vad betyder egentligen Mefistos svar på Fausts fråga om vem han är?
Ein Teil von jener Kraft,
Die stets das Böse will und stets das Gute schafft.
(Del av den kraft vars lott
är: alltid vilja ont och alltid verka gott.)
PS Översättningen är gjord av Britt G. Hallquist.
