Ukraina – från orange revolution till vit fläck

Ukraina

För så där ett år sedan hade vi nästan daglig rapportering från Ukraina i svenska media. ”Den orangea revolutionen” blev ett uttryck i var mans mun och medierna tävlade om att ge Jusjtjenko sitt stöd och att visa sin motvilja mot dennes motståndare Janukovitj. Sedan gick några månader med sporadiska nyheter från Ukraina och därefter tog tystnaden överhanden.

Nu har det börjat sippra ut en och annan Ukrainarelaterad notis igen. Dessa handlar mest om Janukovitjs besök i Sverige. Janukovitj är nämligen här för att, som det heter, studera svensk kommunal demokrati. Och Janukovitj håller tal på Utrikespolitiska institutet om det han kallar Jusjtjenkos misslyckade politik. Svenska institutet (!), UD och Kommunförbundet är också med och visar Janukovitj Sverige. I vår är det parlamentsval i Ukraina.

Vad har hänt? Är allt från förra året glömt? Lägger vi helt enkelt bara på en annan platta nu? Varför finns det ingen kontinuerlig rapportering från Ukraina här? Eller har jag missat någonting…

21 tankar om “Ukraina – från orange revolution till vit fläck

  1. Bodil, i Sverige finns en oskriven lag: man talar om en sak i taget. När ”saken” tycks utagerad glöms den snabbt bort. Har du den senaste veckan t.ex. sett några nyhetsinslag i press, radio och tv om vad som händer i Frankrike? Skulle man tro svenska media är upploppen, motsättningarna och lidandet över, men så är det inte. Har du sett någon uppföljning av andra stora händelser i världen? Nej, det spektakulära får all plats, och eventuella slutsatser, återbesök eller ”ihopknutna säckar” finns det inte plats för. Från Ukraina har jag från privata uppgiftslämnare fått veta att den nya makten, som drevs fram av en stark folklig proteströrelse, nu sitter lika tungt, korrumperat och förödande som den förra och att inte ens en ledare som talar om demokrati och frihet menar vad han säger. Ungefär så tänker jag när jag läser dagens text av dig. Trevlig helg, med eller utan nyheter! Thomas

  2. Thomas: I det här speciella fallet verkar den här enfrågemanin eller den här fascinationen vid det spektakulära ha fört till att man inte märker eller inte låtsas märka att man nu i vissa maktsfärer i Sverige är ”vän” med den gamla Kutjmaregimens män. Och nästan ingen kan märka det, eftersom det hela så länge varit ute ur dagordningen. Jag känner mig förvirrad och letar bland min dimmiga minnen från förra hösten och vintern och tänker: Är inte detta med det vänliga mottagandet av Janukovitj ändå något extra konstigt och förvridet?

  3. Rykten går iallafall i backpackerkretsar att man numera kan komma in i landet utan visum, så länge man har ett eu-pass. Så någonting har uppenbarligen förändrats till det bättre. Funderade på att ta färjan till Ukraina (är i Istanbul) men åker nog hem över Balkan istället.

  4. Widing: Visst är det bra att enskilda människors berättelser kan ge oss lite kunskap om ”länder bortom vår horisont”, men är det inte underligt att man efter den intensiva mediala bevakning av utvecklingen i Ukraina, som pågick för ungefär ett år sedan, nästan helt släppt landet ur sikte. Tittar man nu på rapporteringen om Janukovitjs besök, så verkar den på intet sett anknytas till det som sas i höstas. Det är som om det inte är samma person man talar om. Har svenska politiker och svenska media bytt fot i Ukrainafrågan och vill man kanske dölja detta genom att inte anknyta till det tidigare sagda? Eller tycker man inte att det är viktigt att låta tyckandet följas av någon form av analys?

  5. Bodil: Analys? Sedan när genomför svenska media självständiga och djuplodande analyser? Vad svenska politiker beträffar, har de väl alltid stått på den starkes sida? Intellektuell debatt i ordets rätta mening förekommer ju inte alls. Kanske har Thomas rätt, när han säger att vi här bara kan tala om en sak i taget. Det innebär ju att en massa orättvisor tillåts fortgå utan medial täckning, eftersom man just nu har fokus på en enda sak.

    Fenomenet är ju inte bara sant för Ukraina. När hörde någon svenska media protestera högljutt mot USA:s ohyggliga fångläger i Guatanamo? Där sitter fångar – ”statens fiender” – utan rättegång, utan mänskliga rättigheter, utan att få veta vad de anklagas för, de utsätts för plågsam och förnedrande behandling för att brytas ned.
    Annat ämne: 15 miljoner hektar regnskog avverkas varje år. Om några år kommer vi inte kunna andas längre. Vilka media ska ta upp denna brännande fråga?
    Burma: ett land med grym militärdiktatur, som är så genomkorrumperad, att bara en genomgripande revolution skulle kunna förändra någonting. Diktaturen genomför en etninsk rensning år efter år, fler människor har dött i Burma än i Pol Pots Kambodja. Hör man något om det?
    Irak: Hela världen protesterade vilt mot invasionen av Irak. Var är mediaintresset idag? Tycker man inte längre att invasionen var fel? Blir man inte rädd, när USA börjar diktera villkoren för Irans kärnkraftsutvinning?
    Om läkemedelsföretagen vore mindre giriga, skulle de kunna utrota malaria inom ett år. Sjukdomen orsakar enorma lidanden för fattiga människor i Afrika. Varför tar inte media upp det och utövar påtryckningar? För att vita människor i Väst inte lider av malaria?

    Kanske är det en rent mänsklig sak – vi orkar inte med eländet. Eftersom vi inte orkar höra och agera, kommer vi obönhörligen att dö av växthuseffektens verkningar. Kanske förtjänar vi inte bättre. Kanske hade Astrid Lindgren rätt, när hon sa att hon trodde att människorna skulle ta död på sig själva och sedan ”får vår Herre börja om med en bättre sort”.

  6. Marita: Att det bland svenska media inte är vanligt med djuplodande och över tiden pågående analyser av olika förhållanden och omständigheter är förstås ingenting nytt, men jag tycker ändå att det här fallet har en del mycket speciella karakteristika:

    Det rapporteras ivrigt och högljutt om ett land under en kort period. Politiker och press tar ställning för den ena sidan i en konflikt. Sedan tystnar det hela och ett knappt år senare har man respektive rapporterar man om vänskapliga relationer med den sida som man förut kritiserade/bannlyste. Detta sker utan några som helst åthävor eller förklaringar.

    Eller för att förtydliga mig ytterligare: Varför berättar man om Janukovitjs besök utan att på något vis gripa tillbaka på det som var? Och varför låter man honom hålla tal på Utrikespolitiska institutet utan att man alls förbinder det han säger där, med det som var?

  7. Bodil, hemma igen från min fars 80-årsfest ville jag bara tillägga efter att ha läst alla intressanta inlägg: jag delar verkligen din uppfattning om att det är synnerligen anmärkningsvärt att denna man, Janukovitj, blir mottagen på detta sätt i Sverige. Med tanke på vad hans regim gjorde borde han sitta bakom lås och bom i Haag. Eller i sitt eget land. Men historien lär oss dessvärre att män som han alltid hittar en nödutgång till ett liv efter sitt eget maktinnehav och att detta liv, i fallskärmarnas och guldbäddarnas tid, kan ge en väl så trygg ålderdom, bortom det som hans eget folk tvingas utstå. Så jag är glad att du tog upp detta ämne. Thomas

  8. Innan jag ger mig av: Detta borde man gräva i. Söker i minnet igenom folk som kan tänkas veta mer.

  9. Agnes: Om du inte givit dig av ännu – annars tar vi det senare – hur förhåller man sig till Janukovitj i Tyskland? Besöker han också där höga institutioner och håller tal inför andäktiga åhörare?

  10. En annan anledning till att det inte skrivs så mycket i svenska media kan ju vara en viss tillnyktring. Den ”orangea” revolutionen i Ukraina – stals av gamla appratchniks (Yoshenko) och korrumperade familjer (Timoschenko). I dag anser en majoritet av folket att Yoschenko inte uppfyllt sina vallöften. Stora anti-Yoshenko demonstrationer hålls i Kiev. Mordet på journalisten Gongadse och Yoshenkos egen förgiftning har fortfarande inte klarats upp. Varför?

    Naturligtvis skrivs det inte om detta i svenska media eller av de patetiska medlöparna, Johan Norberg i spetsen, som hoppade på tåget med en orange halsduk om halsen utan att kolla vem som var lokförare. Här är några länkar för den tyskspråkige:

    Nach der Revolution ist vor der Revolution
    http://derstandard.at/?id=2249064

    Proteste vor dem Jahrestag der ”Orange Revolution” in der Ukraine
    http://derstandard.at/?id=2248948

    Ukraine: Mehrheit von Juschtschenko enttäuscht
    Umfrage: Fast drei Fünftel sehen Versprechen der Orangenen Revolution nicht erfüllt

    http://derstandard.at/?id=2247048

    men också:

    Ruslana im STANDARD-Interview: ”Es atmet sich leicht im Land”
    http://derstandard.at/?id=2249077

    Det är bara ett exempel på hur folket, ungdomen, demokrater och idealister i Östeeuropa blivit grundlurade. Cui bono?

    Bodil: Ta gärna bort denna kommentar om du inte vill ha bittra politiska inlägg ”in diesen heiligen Hallen.. Jag skriver gärna ett inlägg på ”Ordet” i stället om så krävs.

  11. Bengt: Jag vet ju av erfarenhet att du och jag inte intar samma politiska position, men det betyder inte att jag inte kan lyssna på vad du säger – och sedan svara. Du säger att ”en viss tillnyktring” skett bland svenska media. Om det är fråga om en tillnyktring vet jag inte – vad jag ser är att man har bytt ståndpunkt och knappast alls (över huvud taget inte?) kommenterat detta. Det är detta jag i huvudsak vänder mig emot i mitt inlägg.

    Jag antar att du med tillnyktring menar att man har omvärderat Jusjtjenko, det vill säga att man anser att han inte har uppfyllt förväntningarna som ställts på honom. Men här handlar det ju om Janukovitj och oberoende av om Jusjtjenko gjort folk här eller där besvikna, så kan det väl inte betyda att Janukovitj automatiskt uppvärderas. Du säger att revolutionen stals av Jusjtjenko och Timosjenko – nå, det må vara hur det vill med detta (med det menar jag att jag inte vet tillräckligt mycket för att uttala mig), men ett är väl säkert: Janukovitj var en av revolutionens huvudmotståndare.

  12. Jag hade tänkt inleda mitt inlägg med ”Inte ett gott ord om Janukovitj” men tyckte det var onödigt. Det gamla uttrycket ”pest och kolera” kommer mig i sinnet. Säkert är att demokratin och de som trodde på en framtid i rosenrött -eller orange kanske- som vanligt blivit bedragna.

    ”Tillnyktring” kanske var fel ord förresten, ”baksmälla” hade nog passat bättre.

  13. Jo, det är märkligt. Att vardagssituationen för den vanlige medborgaren är ungefär likadan före och efter den ”oranga revolutionen” har jag hört från vänner som har släkt i landet. Men detta gör förstås inte den gamla regimen till oförvitliga demokrater. Det är lite märkligt det här….

  14. Tack Bengt, för den här artikeln (idag har jag inte hunnit läsa varken papperstidning eller nättidningar). Kanske är det så att jag började ”skrika” just i det ögonblick då många andra också började fundera över Ukrainafrågan. Möjligen håller ett slags rapportering värd namnet på att komma till stånd. Möjligen.

  15. Någon rapportering värd namnet har knappast förekommit. Besöket är verkligen anmärkningsvärt. En skandal och en paraduppvisning i dumhet från svenskt håll.
    Tobias Ljungvall

  16. Hej Tobias,

    jag tittade in lite i din blogg och jag kände faktiskt igen dig. På bokmässan i Göteborg har jag under de senaste åren besökt Vitrysslandmontern och vi har åtminstone vid något tillfälle växlat några ord.

    Har du möjligen några bra källor som kan ge information om livet och politiken i Ukraina? Eller om Janukovitjs Sverigebesök?

  17. Ukraina är ju egentligen inte mitt område på samma sätt som Vitryssland, men jag lyssnade på Janukovitj på Utrikespolitiska institutet i förra veckan och skrev en debattartikel som råkade bli publicerad i både Svenska Dagbladet och Expressen i fredags:
    http://expressen.se/index.jsp?a=472375

    I övrigt har jag faktiskt gjort litet efterforskningar och kommit fram till att UD är mest skyldigt till detta missöde. Bakgrunden tycks vara dels att där finns människor som är så naiva att de faktiskt tror att Janukovitj är intresserad av att utveckla den ukrainska demokratin, dels att trögtänkta och cyniska rysslandskramare tyvärr har för mycket att säga till om inom det svenska östetablissemanget. (Jag tror att de tycker det är roligt att umgås med ryssar, och därför tycker att det här med maffiavälde och aggressiv imperialism inte spelar så stor roll.)

    Tobias Ljungvall

  18. Tobias: Tack för upplysningarna. Är förresten Janukovitj kvar i Sverige? Och om jag får tjata, hur håller du dig informerad om det fortsatta förloppet i Ukraina?

  19. Det där med den orangea berusningen sprider sig: ikväll hade Österikisk TV ett långt inslag kallat (i översättning) ”Tillnyktring i Ukraina.” Innehållet gick ungefär efter samma linjer som i mina kommentarer ovan.

    Naturligtvis håller jag med om vad som sagts om Janukovic ovan även om jag hade varit lugnare om Tobias inte skrivit om ”cyniska rysslandskramare.” Menar du att det är Ryssland som via sina trögtänkta hantlangare i det svenska östetablissemanget ligger bakom inbjudan till Janukovic?

  20. Njae, jag har inte lyckats etablera vem eller vilka som bär det personliga ansvaret för att besöket ägde rum, utan tänkte mer på diskussioner jag varit inblandad i efteråt. De flesta i nämnda etablissemang tycks ha svårt att se något konstigt i detta.

    På Bodils fråga får jag väl svara att jag inte håller mig mer informerad om Ukraina än någon annan, däremot drar jag tydligen ovanliga slutsatser av allmänt vedertagna fakta. En vän till mig håller förresten på att läsa boken The Orange Revolution av Andrew Wilson. Hon säger att den är jättebra, så jag ska nog låna den när hon är klar med den, och förmodligen är det ett bra lästips för andra intresserade också.

    Tobias Ljungvall

Kommentera