Sciascia är död! Det är minsann Sartre också!

Sciascia

Med ojämna mellanrum får jag mig urklipp ur italienska tidningar och tidskrifter tillsända av en väninna i Florens. Igår kom en packe, som jag nu har börjat läsa i. Framför mig här på köksbordet har jag en liten på sitt sätt intressant artikel – med ett ganska högt tonläge (tyvärr kan jag inte se vilken tidning den är hämtad ur – kanske är den från ”Corriere della Sera”) – skriven av Paolo di Stefano. Den tänker jag försöka återge för er. Titeln lyder ”Sciascia non c’è più e neppure Sartre” (Sciascia finns inte längre och inte heller Sartre) och texten är ett (uppretat) svar på ett franskt angrepp – skrivet av Dominique Fernandez i kulturdelen i Le Figaro – på nutida italiensk litteratur. Den italienska texten börjar med ett citat av den franska artikelns undertitel: ”Tänk om det inte existerar någon italiensk litteratur efter Alberto Moravia, Elsa Morante, Carlo Levi och Carlo Muscetta?” Paolo di Stefano fortsätter med att – med stigande irritation – återge annat ur den franska artikeln: Fellini och De Sica finns inte mer, Pavese, Vittorini, Calvino, Pasolini och Sciascia är döda. ”Generationen som lyste upp Europa med sina filmer och sina böcker” finns inte mer. ”Detta ljus har slocknat”, citerar di Stefano vidare. Och vems är då felet enligt den franska artikeln, frågar han sig. Jo, globaliseringen, de stora förlagen som bara intresserar sig för bestsellers och fördumningen (”la cretinizzazione”) genom TV.

När ungefär en fjärdedel av artikeln återstår är di Stefano färdig med förberedelserna och han kan äntligen gå till motattack. Han skriver: Utan att behöva inbjuda Fernandez att läsa den senaste italienska författargenerationens romaner (som för övrigt till stor del är översatta till franska), kan man fråga sig var någonstans Fernandez har insupit de senaste decenniernas europeiska, alltså inte bara italienska, kultur. Och så i slutraderna klämmer han till: ”Camus, Gide, Queneau, Sartre och Barthes är döda men detta har man i Italien vetat om i decennier – trots globaliseringens fördumning – dessa män är tyvärr döda och ack (”ahimè”), detta märks så väl, så väl.”

Sartre

14 tankar om “Sciascia är död! Det är minsann Sartre också!

  1. Nu får man blottställa sin fattningsoförmåga ordentligt men jag förstår faktiskt inte slutklämmen. Är inte di Stefanos poäng att det kommit nya generationer i stället?

    ”la cretinizzazione” – vilket underbart ord! Kan man översätta det till svenska? Vi använder väl knappast ordet ”kretin” och exempelvis ”fördumning” har ju inte alls samma must som det italienska ordet. ”Idiotisering” – nej det blir inte bra heller.

  2. Bengt: Antagligen har jag inte varit tillräckligt klar i mitt framförande och lite hemmablind också dessutom kanske. I alla fall tolkar jag di Stefano så här i hans giftiga slutkläm (”dessa män är tyvärr döda och ahimè, detta märks så väl, så väl.”): Det märks att de stora är döda inte minst på vad de små, ack så små, skriver i kulturartiklarna i dagens Franrike.

  3. Tyckte nog att slutklämmen var ganska tydlig och enormt giftig. Synd bara att han först går på som en ångvält i sin kritik. Han hade kunnat åstadkomma exakt samma poäng med en mycket stramare hållen och kortare artikel. Man ändå – mycket gifitgt och slagkraftigt!

    ”La cretinizzazione” ja, jag håller med – vilket underbart, mustigt ord!

  4. Marita och Bengt: det här är ju inte lätt att diskutera, eftersom det går till på ett så ojämnlikt sätt. Ni tvingas ju att se texten genom mina ögon och det är ju egentligen inte riktigt schysst.

    Marita: det här har möjligen också med min eventuella förvanskning av texten att göra – går verkligen di Stefano på som en ångvält? Är det inte snarare så att han använder den andra textens ångvältighet (det finns ingen modern italiensk litteratur, alla de stora är döda etc) som språngbräda?

  5. 75% av texten förlöjligar/förklarar någon annans åsikt – med högt tonläge och stigande irritation, 25% ägnas åt en träffande replik. Jo, då går man på som en ångvält, tycker jag. Detta förtar på intet vis hans träffsäkra precision i slutrepliken eller att den inledande tredjedelen används som språngbräda.

    Tänk om vi hade en så levande intellektuell debatt i Sverige, som i Italien och Frankrike.

  6. Jag tänkte också yppa min förtjusning över ordet ”la cretinizzazione ”, och så var det redan gjort. Jag föreslår det svenska ordet ”kretinisering”.

  7. Eva: Nu gäller det bara att sprida det här nya ordet ”kretinisering”. Den här bloggen vill hemskt gärna vara plattform för nya ord och uttryckssätt.

  8. Bodil: cretin är förresten exakt detsamma på rumänska, för att öka på din likhetslista från inlägget lite längre ner…

  9. Aniara: Hur låter då den rumänska motsvarigheten till ”cretinizzazione”? I fall det finns någon… På svenska har vi ju härmed kommit fram till att det blir ”kretinisering”.

    Egentligen tycker jag att den här artikeln är riktigt roligt – en text där Frankrike och Italien under viftande med jättelika fanor med namnen på DE STORA i eldskrift ( Frankrike räcker Italien fanan med de italienska storheterna och vice versa) – hånfullt spottar på varandras nutida litteratur. Det är något ceremoniellt och stiligt över det.

  10. Bodil: hm, det skulle bli ”cretinizarea” i bestämd form, men jag tror inte att jag har hört det användas.

    Håller annars med alla som gillar det mustiga italienska uttrycket!

  11. intressant att försöka hitta på nya ord, så låt oss försöka.
    Kretinisering är tyvärr inte gångbart är jag rädd. För få vet vad kretin är, ordet är oanvändbart, har en slagsida åt verbal snobbism…och det slår ju tillbaka som en råttfälla
    Nånting med hjärndöd kanske….
    kom med fler förslag ! Företeelsen finns ju, men ord saknas….

  12. Martin: Jag håller ändå på ”kretinisering” för att det låter så bra, det talar så tydligt och egentligen – direkt förbi hjärnan.

    Det gör inget om nästan ingen vet vad kretin är bara ordet kretinisering får breda ut sig. Sedan kan man ju komma till kretin via kretinisering.

    På ett sätt är ju ord bara en kombination av ljud och bara man upprepar en viss sådan kombination tillräckligt ofta, så kan ordet nog tränga in både här och där – direkt som det är och låter, utan något funderande kring etymologin ( mer än för dem som gillar sådant).

  13. Bodil: håller med, genom att upprepa ord, går de in.
    Kretinisering är bra på så sätt att det kan väcka nyfikenhet.
    Det skall inte förklaras, bara användas.
    Påminner på något sätt om ett av Arthur Koestlers (en av mina gamla favoriter) säregna uttryck: Petrifiering. Vet knappt nån annan som använt det, det var ett bra ord.
    OK, jag är med, vi börjar använda kretinisering.

Kommentera