Sigitas Geda

![Geda](/wp-content/geda.jpg @alignleft)Jag har bläddrat och läst vidare i de små böckerna och häftena med litauisk poesi som jag fick med mig från bokmässan i Göteborg förra året. Idag har jag läst i en liten vacker bok som heter ”Bortom det låsta havet – Poesi från ett litauiskt nittonhundratal”. Jag har valt ut en dikt av Sigitas Geda. I förordet till boken, som är skrivet av Vytautas Rubavicius, kan man bland annat läsa det här om Geda:

Det drastiska bildspråket, den medvetna poetiseringen av hemlandets natur, symbolrikedomen och de många allusionerna till litauisk kultur, de fria ordsekvenserna, klangerna, ovanliga för den litauiska poesin – alla dessa inslag provocerade fram moteld från kritiken. Men när den försökte fånga in Gedas poetiska stil stötte kritiken på patrull, och det blev knappast lättare av att Geda själv genomgick hastiga förvandlingar. Element av gammal fransk poesi dök upp i dikterna, och senare – intonationer och bilder från sumerisk, arkadisk och biblisk mytologi. Han var den förste som lyckades förmedla den äldre kinesiska och japanska poesins skönhet, och han aktualiserade den poetroll som dessa traditioner format. Vänskap, melankoli, vin – traditionella teman i den äldre orientaliska poesin – fördes in i strömmen av litauiska mytologiska och kulturella bilder. Det är som om poeten ville fånga själva metamorfosens ögonblick, försöka förstå livets alla skepnader, gripa den gemensamma kärna i alla kulturer som gör det möjligt för honom att sammanfoga bilder från olika tider och erfarenheter, och uppleva dessa som en gemensam zon. Nyligen har Geda uppvisat ytterligare en sådan ”metamorfos” – i ”Rekonstruktion av Babylon” (1994) skapar han en poesi av de litauiska shamanernas språk som ger dialekterna och vardagsspråket en magisk innebörd. Det är en förbluffande kreativ poet, ständigt föränderlig och omöjlig att egentligen beskriva. Samtidigt är han en av poesins skarpaste analytiker, och besitter en sällsynt förmåga att känna och lyfta fram såväl det vetenskapliga som det vardagliga tänkandets klichéer.

Här är nu den lilla svindlande dikten av Geda:

Basho, höst i en japansk by

I samma ögonblick
som den 98-åriga
kråkan
sätter sig
på den lövlösa
grenen –
börjar hösten
i världsalltet

Läs mer om det litauiska poesiprogrammet för årets bokmässa här.

Kommentera