Ord som beskriver känslor, mentala tillstånd och liknande är ofta mångtydiga – vi har olika föreställningar om vad de täcker för fenomen, hur mycket de täcker av olika företeelser och vilken värdeladdning de har. Antagligen finns det tolkningsskillnader och föreställningsdifferenser också när det gäller mer konkreta ord – om jag säger till exempel ”stol”, så ser vi förmodligen alla olika stolar framför oss, förutsatt att alla verkligen ser just stolar – men dessa skillnader har nog för det mesta mindre betydelse än de som uppkommer när det gäller det mer abstrakta.
I samtalet om ordet ”sentimental” fick jag in ett antal längre definitioner. Dessa formulerades av Agnes, Marita, Sejfo, Jorun och Malte. I anslutning till diskussionen sade Aron att han är intresserad av en ”känslornas historia” och han funderade lite kring uppkomsten av ord som hybris, samvete och melankoli. När det sedan gällde att mera konkret välja ett nytt ord att ”sätta tänderna i” föreslog Marita ”tolerans”. Bengt lät veta att ”postmodern” inte kändes som det mest lockande ordet att ta itu med. Intressant nog lät Annika – via en annan kanal – mig veta att hon är intresserad av just detta begrepp. Nå, slutbabblat här nu: Nästa ord att bry våra hjärnor med blir ”tolerans”. Varsågoda, fältet är fritt (nya deltagare är naturligtvis också välkomna):
Ett trist sätt att kommentera på, men jag har alldeles för mycket att göra idag. Ta en titt här: http://hem.passagen.se/jorun/2004/11/mer-om-tolerans.htm Jag återkommer när jag får näsan över vattenytan.
Jorun: Inget trist i det. Nu har jag läst artikel om Eco och tolerans, som var intressant på sitt sätt, men det som ger mest till det här samtalet, tycker jag är dina egna ord i slutet: ”Själv funderar jag lite över skillnaden mellan att tolerera eller acceptera.” Där har vi något att börja med.
Tolerans förutsätter ett asymmetriskt förhållande. Det finns ett subjekt, som tolererar och ett objekt, som ska tolereras. Sällan är det en ömsesidig rörelse man associerar med ordet.
Detta gör ordet tolerans så fullt av dolda betydelser som kan misskreditera hela konceptet.
(Asymmetri existerar i många sammanhang, t.ex. i Hegels tes-antistesbegrepp.)
Agnes: Jag försöker haka på lite ”snett från sidan”. Tolerans tolkar jag som positivt laddat när man talar om fenomenet i allmänhet: De visar tolerans. Hon är tolerant. etc När man däremot berättar mer specifikt vad det är som tolereras får uttrycket eller förhållningssättet något snålt och ogint över sig (det är väl främst här det asymmetriska kommer in): Jag tolererar det här. Eller ännu värre: Jag tolererar dig.
Några snabba reflektioner:
Tolerans har i språkbruket två tämligen olika innebörder, tycker jag.
Den ena har med gränsdragning att göra. Tolerans är då inte villkorslös. Man tolererar ett visst mått eller en viss typ av t.ex. invändningar, pornografi, utlänningar, svordomar, självgodhet – men sedan drar man en gräns: ”(Jag är tolerant, men) Nu tolererar jag inte mer x (t.ex. skit) [från y (t.ex. dig)]!”
Men lika ofta används begreppet tolerans med innebörden att sträva efter eller visa allmän förståelse, en tillåtande attityd till det mesta, utan klar uppfattning om villkor. ”Vi vill ha ett tolerant samhälle”. Att sätta ihop det uttalandet med någon begränsning blir väldigt egendomligt: ”Vi vill ha ett tolerant samhälle, där det alltså är förbjudet att göra x”.
Tolerans har ju för övrigt en intressant ny avledning: nolltolerans. Som ju skiljer sig från intolerans i sin värdering av egenskapen i sig, men också i värderingen av det följande objektet för ens inställning.
Hm, ja det var väl i stort vad Bodil skrev här ovan, ser jag nu.
Ja, jag började alltså skriva vid 12, satt och filade på vad jag tyckte, tryckte på Skicka – och då had alltså bodil varit inne emellan. Sånt händer!
Jonas: Egentligen tycker jag att det är intressant att vi formulerade en liknande tankegång på så olika sätt. Dessutom tycker jag att du gjorde resonemanget tydligare genom att stanna lite längre i det och förtydliga det hela mera.
Vad ni kan hitta på för svåra ord, ord man använder regelbundet men ändå knappast funderar över deras verkliga betydelse. Na ja, men intressanta är de i alla fall. Jag ser egentligen både tolerera och acceptera som ord med en negativ kärna men en positiv förklädnad. Du är inte helt överens med det du tolererar eller accepterar men du ger efter på något sätt. Jag funderade över hur och när jag själv använder dessa ord. Egentligen accepterar jag något eller någon som inte behöver vara i direkt kontakt med mig. Det kan vara helt avlägset (eller nära men jag bryr mig inte mycket om det). Men det jag tolererar är alltid nära mig eller åtminstone står i kontakt med mig på något sätt. Men när det gäller tex vissa åsikter eller uttalanden i en bok så kan jag bara acceptera dem men inte tolerera. Om författaren var levande och avlägsen skulle jag fortfarande kunna acceptera det han påstår. Men om han var nära mig, eller t.o.m stod i någon form av kontakt med mig (påverkade mig mera direkt) då skulle jag kunna tolerera hans åsikter. Tolerera, tycker jag, är mycket starkare än acceptera och kan påverka dina känslor i mycket större grad än vad acceptera kan. Du kan vara nästan avslappnad efter att du accepterat, men inte efter att du tolererat eller fortfarande tolererar…(Vet inte, jag kanske använder de här orden på ett fel sätt). Hälsningar
Tolerans har helt klart ett ovanifrånperspektiv, det är frivilligt för den med makt att tolerera eller inte. Ett omvänt exempel låter bara konstigt: kan avskedade visa tolerans med företaget för att det trots allt bara vill tjäna pengar?
Det slår mig att det finns ju två tekniska betydelser till av tolerans.
Dels ”känd eller tillåten största avvikelse”. Valsarna i en fotosättare hade en tolerans på bara någon hundradels millimeter när de skulle mata fram fotopapperet, till exempel.
Dessutom det medicinska tillvänjnings-begreppet: man bygger upp tolerans så verksam dos måste ökas. I grunden är det väl detsamma som den mentala toleransen: man måste gå bortom en gräns för att uppnå retning.
Måste bara säga att nolltolerans är ett sånt där underbart nysvenskt ord som riktigt viner av piska. Men det kommer väl från Gulianos New Yorkstrategi, eller? Fast i Sverige har det väl signifikant nog fått mer genomslag i alkoholsammanhang.
😉
Nu har jag tagit ett varv i skogen med Londi och funderat lite mer på ”tolerans” (och min översättning av ”Das Thor des Paradieses”): Adjektivet ”tolerant” verkar ha en odelat positiv klang. Verbet ”tolerera” däremot är mer komplicerat. Det verkar användas mest tillsammans med en negation: Jag tolererar inte sådant här. Om man använder det onegerat(!) har det ofta en underton av ”mot bättre vetande” eller ”trots att det egentligen…”. Det ligger också nära det dialektala uttrycket ”tôle utan å klage”.
Har funderat mycket på det där med tolerans och det märkliga nolltolerans, som ju mycket riktigt är ett begrepp från Gulianos strategi med nolltolerans vid brottsbekämpning i New York. Problemet där uppstod ju redan i definitionen av ”brott” – var det t.ex. ett brott att vara uteliggare? (Ja, enligt nolltoleransplanen.)
Vad tolerans beträffar är värdetillskrivningen vansklig, tycker jag. Jag är på väg till en ny lägenhet och har tvingats tolerera att badrummet inte är det vackraste, trots alla utlovade förbättringar. Fördelarna med resten av lägenheten överväger. Däremot accepterar jag inte badrummet, utan strider vidare för att få till stånd en renovering med stambyte. Därav kan man ju då kanske sluta sig till, att det inte alls behöver vara så att man enbart ”von oben” kan tolerera saker och ting.
Ändå måste det ju till en värdebedömning, innan man alls kan säga att man tolererar något/n. Jag måste anse att mitt sätt att se på saken är det rätta, för att jag ska kunna tolerera avvikande åsikter. Detta innebär ju inte alls, att jag måste acceptera åsikten, men precis som Voltaire, kan man ju kämpa för yttrande- och åsiktsfrihet.
Exempel: Vi tolererar att folk röker på krogen, men lägger på värderingen att det inte är bra. Nu har så många beslutat att det inte är bra, så efter 1 juli gäller nolltolerans för rökning på krogen. Bra, tycker jag som icke-rökare. Rökarna försätts dock i en situation, där det gäller för dem att besluta sig för om de kan tolerera det faktum att icke-rökarna kan bestämma över dem. M.a.o. ska de tolerera nolltoleransen?
Knepigt ord. Jag vet att jag föreslog det, men det var väl också just därför att jag inte vet hur jag ska förhålla mig till det.
Tack alla som varit med, för dagens samtal: Jag försöker sammanfatta det som sagts senast på torsdag.
Jag har skrivit lite om melankoli nu, bidra gärna!
Om melankoli
Jag är litet sen så min kommentar får bli att helt fegt hänvisa till vad jag skrev under ruriken ”Traktat om toleransen” i november i fjol. Länken är
http://www.karlsson.at/ordetarchives/archivenov04.htm#traktat
Se också kommentarer, bl.a. från en del av de här närvarande.
Jag citerar ”När vi tolererar någon eller något innebär inte det att vi säger: jag är så storsint att jag tillåter Dig att vara afrikan, utlänning, muslim, handikappad osv. och jag tänker inte bråka om saken? ”
I den andan konstaterar jag, inte utan en viss självbelåtenhet, att jag inte är speciellt tolerant: om någon person som jag tycker om skulle röka i min närvaro kan jag väl tolerera det, men där går väl gränsen ungefär 😉
Jag är litet sen jag också, så jag kommer bara med en liten reflektion. Jag var väldigt upprörd häromsistens över ett onlinespel som berörde homosexualitet som jag även kommenterade i min blogg:
http://internationalbonvivant.blogspot.com/2005/05/skjut-en-bg.html
Och den avslutas med:
”Nej, åt fanders med alla homofober, Åke Green, hamsterpaj-sajten och alla som inte kan tolerera sexualitet mellan införstådda vuxna.”
Först hade jag skrivit ”accepterar”, men vid en genomläsning så kände jag att ”tolerera” var bättre i sammanhanget. Detta baserat på min förståelse att vissa aldrig skulle säga att de accepterar homosexualitet, men att de kan tolerera den. Vilket ju även ger att tolerera känns negativt. (Det är inte okej, men jag står ut)
Annika: Nu komplicerades förhållandet mellan orden ”tolerera” och ”acceptera” igen. Vi har tydligen inte på långt när kommit fram till en klar lösning av detta gränsdragningsproblem. Jag får nu gå till torsdagens inlägg och göra ett tillägg om detta.