Skoldebatten – fortsättning

Igår kväll hittade jag en intressant kommentar till det inlägg i skoldebatten jag förde in i bloggen den 24.4. Här är kommentaren:

”Det där dumma resonemanget känner jag igen. Min dotter läste en internationell plugglinje på gymnasiet, International Baccalaureate, där ambitiösa och studieinriktade elever samlades och pluggade hårt. Betygen sattes av lärare i andra länder och världsdelar, proven skickades runt till olika ställen för att de skulle bli så rättvisa som möjligt. Konstigt nog fick eleverna bra betyg, vilket Skolstyrelsen tyckte var orättvist. Därför bestämde de att sänka värdet på IB-elevernas betyg i jämförelse med de vanliga svenska.
Därför har nu till exempel en kille från min dotters klass jättesvårt att ta sig in på läkarlinjen, och IB-klasserna krymper för att färre vågar gå där (satsa stenhårt tre år i en annan klass är smartare taktik och ger idel MVG). Antagligen försvinner IB snart, åtminstone i Umeå. Det är kanske det man vill?
Jag blir så innerligt trött på denna fördumning som brer ut sig över skolorna, hur småungar ska sitta och “forska” själva och hur kunskap hela tiden nedprioriteras. (”vaddå, man kan ju googla”)”

Det här är allvarligt.

7 tankar om “Skoldebatten – fortsättning

  1. Ajajaja, Bodil nu har du gett dig ut på hal is! Och du har väl inte ens den ursäkt som en del av oss andra har, nämligen att vi är ”expats” och alltså inte riktigt begriper att man inte får vara ”elitistisk” – om du kräver ”kunskap” hur skall det då gå för alla dem som inte har någon eller inte har tid att skaffa sig sådan?

    Det har du minsann inte tänkt på.

    Här är en länk till en grym Berglin-teckning som belyser problemet från ett annat håll:

    http://www.svd.se/images/berglin/berglin_050327.gif

  2. Bengt: Å, jag har varit på hal is länge – ja, jag har redan halkat ut ur en svensk högskola delvis på grund av ”elitism”. Jag pratade om värdet av gedigna ämneskunskaper för blivande lärare och fick då detta till svar av en av de ledande fackpedagogerna på högskolan i fråga: ”Du vet inte vad ett ‘ämne’ är idag.”

  3. Bengt: Om jag förstår dig rätt så anser du att strävandet efter kunskap är något dåligt eftersom det föds av en elitistisk tanke. Tycker du det är bättre att avstå från kunskap för att ta hänsyn till alla de som inte har tid med den?

    Har du verkligen tänkt ut tanken vad vi skulle få för läkare, ingenjörer eller vetenskapsmän utan någon kunskap? Dagens skola upplever just nu följden av att en hel yrkesgrupp uppmanats till okunskap. Stackars barn som måste ödsla så mycket tid på att lära sig vad läraren inte vet. Tack och lov att det finns lärare som prioriterar kunskap och elever som söker den!

    Tack och lov att det finns friskolor där de kan finna varandra (Därmed menar jag inte att kommunala skolor behöver vara sämre- där finns pärlor som kämpar mot flummiga pedagokiska nyheter)

    Ett tips- ersätt ”kunskapssträvandet” med ”strävandet att få spela elitfotboll”. Jag lovar dig, här får många barn och ungdomar känna sig undermåliga – utan att någon skulle invända den mista kritiken.

  4. Jamen, Christine, man måste utgå från elevernas personliga erfarenhetshorisont om jag säger så. Och förresten kan man googla efter ”blindtarmsoperation” eller ”apendix” som det heter på engelska.

    Nej, jag bara skojar. Jag håller med dig till 100 % . Tyvärr råkade ironitaggarna falla bort i mitt förra inlägg. Titta på Berglinteckningen som jag länkade till så får du se 😉

    Vänliga hälsningar

  5. Nu skall jag gå lite på tvärs här, även om jag faktiskt håller med i stora drag.

    Berglin har rätt i att idén om att lärare skall kunna något liksom fallit bort. Samtidigt är det så att inom ett flertal ”nya” ämnen utvecklas kunskaperna så att det jag lärde mig igår är inaktuellt imorgon. Då är det faktiskt sant att det är viktigare att ha verktygen att lära sig än att försöka ta in alla nuvarande fakta. Skall man tala om att lära för livet eller om livslångt lärande? I många ämnen räcker det inte längre med att kunna ämnet, man måste kunna lära ut konsten att söka och assimilera ny kunskap.

    Ett exempel: En av Europas mest ansedda utbildningar inom webbteknologi och webbprogrammering saknar helt lärare. Studenterna får ett arbetsrum som delas mellan två till tre elever, det får tillgång till allt material de kan behöva, och de har tillgång till en handledare och till de administrativa organen på skolan.

    Till en början händer just ingenting, många sitter de första månaderna och försöker definiera vad de skall göra. De googlar naturligtvis mycket, och försöker komma in i uppgiften. Sedan går på föreläsningar som äldre studenter arrangerat; föreläsningar med ledande folk inom ett ämne eller en branschnish. De har case som de kan arbeta med, men inte mycket mer.

    Naturligtvis tappar några sugen, de som ger sig den på att lyckas kommer dock underfund med att de har möjlighet att själva arrangera föreläsningar; att själva definiera sina case; att själva begära den hjälp de behöver. Snart börjar det hända saker, de håller på att bli autodidakter. Då kommer dynamiken i situationen fram: De ingår i en grupp om tre omgivna av andra grupper om tre. Alla dessa arbetar hårt för att komma framåt och hela skolan genomsyras av andan att man hjälper varandra, och att man vågar fråga varandra.

    I slutändan kommer studenterna ut med förvånansvärt gedigna kunskaper, men kanske mest spännande – de kommer ut med en enorm förmåga att lära sig nytt på egen hand och ett enormt självförtroende.

    Skolan ligger förvånansvärt nog i Blekinge…

    Nå. Slut på passus. I grunden håller jag trots allt med.
    Det är alltför många lallon som kommer ur lärarhögskolan – och en mentalitet där kunskap inte längre är viktigt befrämjas tyvärr.
    Det finns fortfarande ämnen där kunskapen är någorlunda statisk, och där det är viktigt att sitta på en tillräcklig mängd – något som lätt tappas bort; något som har tappats bort i den moderna svenska skolan.

  6. I och med Kinseyrapporten (samt PISA- och TIMSS-undersökningarna) finns nu de fakta som behövs för att skissera egenskaperna hos framtidens skola. Se ”Sture Erikssons Hemsida”.

Kommentera