Blogg

Elfriede Gerstl: mein papierener garten

Bodil Z 2 kommentarer

Det finns ett litet ytterst intressant österrikiskt förlag som heter Droschl – jag har talat om det här förut. De verkar bara ge ut sådant som är av allra högsta kvalitet och originalitet. Ska jag vara ärlig så tror jag inte de har särskilt många läsare, men de läsare de har är säkert trogna… och hängivna. Jag ansluter mig nu till deras rad. Idag har jag börjat läsa Elfriede Gerstls ”mein papierener garten” (”min pappersträdgård”). Någon av er minns kanske att jag har nämnt den tidigare, för det har jag, men det var innan diktsamlingen kom ut och då hade jag bara läst en eller två exempeldikter som fått dyka upp i förväg.

papierener garten

Elfriede Gerstls röst är lågmäld med små krumbukter av ironi insprängda än här än där. Hon arbetar med oerhört små medel, ibland är de som obetydliga krusningar på en vattenyta eller lite löst omkringflygande fjun och småstrån. Ofta skojar hon lite med sig själv, med sina svagheter, människans tillkortakommanden. Hon gör det med lätt hand, utan hårdhet. Ofta möter hon livets stora frågor lite ”ur ögonvrån” eller ”på snedden”.

Idag läser jag den här lilla dikten om omfamningens hemligheter eller sanningar:

jemanden umarmen

jemanden umarmen
weil er sich fürchtet
weil ich mich fürchte
weil er traurig ist
weil ich traurig bin
weil wir uns wiedersehen
weil wir abschiednehmen
jemanden umarmen
…………weil man es kann
jemanden umarmen
…………solange man es kann

La ballata dell’eroe: en italiensklektion

Bodil Z

Den här hösten roar jag mig lite vid sidan om med att undervisa i italienska på ett gymnasium. Första lektionen med nybörjarna bjöd jag på en sång av en av mina favoritcantautori från min italienska ungdomstid: Fabrizio De André.

De André

Jag lägger ut sångtexten till er som ibland strövar omkring här under pausträdet, så att ni kan provläsa den:

La ballata dell’eroe

Era partito per fare la guerra,
per dare il suo aiuto alla sua terra.
Gli avevano dato le mostrine e le stelle
e il consiglio di vendere cara la pelle.

E quando gli dissero di andare avanti
troppo lontano si spinse a cercare la verità.
Ora che è morto la patria si gloria
d’un altro eroe alla memoria.

Ma lei che lo amava aspettava il ritorno
d’un soldato vivo, d’un eroe morto che ne farà?
Se accanto, nel letto, le è rimasta la gloria
d’una medaglia alla memoria.

Det är en djupt pacifistisk text och själva kärnan eller hjärtat i texten finns väl här: ”Ma lei che lo amava aspettava il ritorno d’un soldato vivo, d’un eroe morto che ne farà?”

Kväll i Hradec Kralové

Bodil Z 2 kommentarer

En varm och ovädersladdad kväll i början av den här sommaren råkade vi befinna oss i Hradec Kralové (Königgrätz på tyska; här stod 1866 ett stort slag i Bismarcks tysk-österrikiska krig, vilket resulterade i att Österrike lämnade Tyska Förbundet) i norra Tjeckien mitt under en stor internationell teaterfestival:

divadlo

Nej, jag kan inte bry mig om att bilden är suddig. Jag tycker så mycket om det tjeckiska ordet för teater att jag måste visa den enda bilden jag tog i Hradec Kralové där detta ord syns: divadlo. Mitt andra tjeckiska favoritord är ”hudba” som betyder musik.

Kvällen rann ut i ett strövande mellan hudba och divadlo allt medan himlaskinnet spändes allt hårdare. En märklig skimrande kvinna höll oss fångna en stund vid sina fötter. Den nedgående solen färgade hennes hår i guld.

kvinna 1

I luften ovanför henne svävade lätta figurer. Den nedgående solen färgade hennes kind i guldbrons.

kvinna 2

Någon bjöd henne på en cigarett. Den nedgående solen – eller var det ett annat ljus – färgade hennes kind och axel i brons.

kvinna 3

Hjalmar Gullberg: Bön i bärnsten

Bodil Z

Hjalmar Gullberg går inte alls att läsa i lugn och ro. Han har alltid ett blodigt inre piskrapp i beredskap. Det är som om varje hans dikt tvingar läsaren att i tanken spränga sig igenom gränsen till den egna döden.

Bön i bärnsten

Du som hugger stjärnornas abstrakta
mönster in i natten med ditt stål,
skrapa också detta mansbröst sakta
rent att offras under din kupol.

Lös mig ur de fem sinnenas förorening
och behåll min form som flugan i
bärnsten, vinglätt, drabbad av förstening
i den bruna natt som skall förbli.

bärnsten

Jelenia Góra

Bodil Z 1 kommentar

Två gånger den här sommaren förde min/vår väg till Jelenia Góra i Polens sydvästhörn, inte långt från Riesengebirge/Karkonosze/Krkonoše. Hirschberg hette staden en gång, ja, den heter väl fortfarande så på tyska. Hjortberget alltså och emblemet med hjorten syns på många ställen i staden bland annat här på passagen mellan rådhuset och ett annat viktigt hus på det stora torget.

hjort

Den här vinkeln av torget ser man om man står ungefär mitt för den här ”hjortpassagen” och tittar lite åt höger – vackra mjukt pastellfärgade hus som liksom gnider sig mot varandra:

torghörn

Och här är en annan husrad vid samma torg:

husrad

Tätt ovanför de här husen skymtar den som har ett villigt öga några vingvarelser som skulle kunna vara de två fåglarna från den förra pausträdstexten – fast här flyger de inte längre så tätt tillsammans…

hus + fåglar

Ute vid stadsmuren visar staden andra och slitnare ansiktsuttryck:

ruckel

ruin