Blogg

Blommor längs stigen

Bodil Z 9 kommentarer

Jag tittar tillbaka lite på marken från lördagens härliga vandring på Japetić. Ur lövtäcket under bokarna stack överallt små gula ljus fram, primula-knippen (Primula vulgaris) så vackra, så friskt och starkt gula:

En blomma jag åtminstone trodde mig känna igen, var ett slags vildcyklamen, inte olik den ciclamino selvatico jag såg i Valle Brembana för några år sedan, fast kanske är detta något annat ändå…

På högre och trädlösa ställen växte ett slags ljung i stora eller små klungor:

Och blåsippor (Anemone hepatica) såg jag i sådana massor som jag jag aldrig tidigare sett. (Ja, det är samma bild som jag visade igår, för den blev bäst.)

Den i förra inlägget så omtalade julrosen (Helleborus) såg man också på många ställen:

Och detta tror jag är tibast (Daphne mezereum), eller vad säger ni?

Men vad är detta för en liten grönbladsblomma?

Vandring uppe på Japetić

Bodil Z 12 kommentarer

Gårdagen gick helt och hållet i vandrandets tecken. Draženka, Predrag, Larisa och jag och Londi och Buba for iväg till Samobor tidigt på förmiddagen och sedan tillbringade vi hela dagen med att följa en vindlande stig utmed Japetićs ryggar. Mycket gick vi i bokskog (”bok” heter ”bukva” på kroatiska) men en hel del också på smala kammar med fri sikt långt ut över landskapet, säkert till Slovenien också. Bland markens bruna löv lyste blåsippor, primulor, vildcyklamen och mängder av andra blommande växter och utmed de högre belägna partierna av stigen växte en sorts ljung. Vårt ”mål” – fast egentligen var förstås själva vandringen sitt eget mål – var en liten ”fäbodsservering” (jag letar efter ett bättre ord), där vi köpte öl av ett märke som inte går att köpa i affärerna, ett öl baserat på bergsvatten. Till det åt vi våra medhavda smörgåsar, fast Predrag hämtade sig en tallrik soppa, för det fanns mat också. Och vi inhandlade alla varsin greblica – en typ av dessa underbara ostpajer som finns här – att äta när vi kom ner från berget. Det satt massor med folk på bänkarna under träden och från det ena bordet hördes hela tiden sång och gitarrmusik. Det var en myllrande glad stämning över det hela och Londi och Buba passade på att skaffa sig lite vid andra bord också. Stärka av vila, mat och dryck anträdde vi sedan återfärden och naturligtvis såg allting helt annorlunda ut från detta nya håll.

Bilderna jag tog i serveringen blev bara skräp, men här är några vyer från vandringen:

°°
PS I Salongen presenteras idag ytterligare ett sydslaviskt författarskap.

PPS Här kommer nu i alla fall en bild från den där "fäbodsserveringen":

Larisa, Predrag och jag – foto Draženka, vars blonda nacke syns ovan.

Kroatiens märkliga karta

Bodil Z 10 kommentarer

Kroatiens karta är något mycket eget – det är väl bara Tadzjikistan som har en lika komplicerad silhuett. Ju mer man tittar på den, desto svårare blir det att få grepp om den. Det är redan svårt att säga vad som skulle vara ”centrala Kroatien”. Är det där landets två huvuddelar möts i något smalt, där det liksom hotar att brytas av?

Och vilken del skulle vara sydöstra Kroatien? Det sydligaste av Dalmatien eller det sydöstligaste av Slavonien? Och var finns sydväst? Kanske i södra Dalmatien, på någon enslig ö ute i Adriatiska havet. Det enda säkra väderstrecket är nog norr, fast det blir plötsligt också lurigt för nästan allt utom Dalmatien ligger i norr.

Dalmatien och Slavonien är väl ungefär lika lika varandra som Italien och Ryssland. Och Zagreb har i sina övre delar en ganska gammalösterrikisk eller centraleuropeisk ”flair”. Så vad är då Kroatien? Det är ett litet Europa (Europa har ju faktiskt också en mycket flikig karta) med dess slaviska, romanska och germanska drag och kanske drar genom dess östligare (?) delar en pust från Ungern fram.

Och vilka är förresten Kvarners och Baranjas speciella kännetecken?

Härliga dagar

Bodil Z 2 kommentarer

Jag vill ju inte trötta er, men så här underbart är det här i dessa dagar. Det går inte att skilja dagarna åt, tro mig! De är alla en stor solskensdag.


Trg bana Jelačića

Längs Tkalčićeva:

Ner från Gradec:

Ryggen av Fra Andriji Kačiću (Vem var han?):


Trg bana Jelačića igen – Londi släcker törsten


fontäner i parken Zrinjevac

Skatgrannar

Bodil Z 9 kommentarer

När jag vädrar och skakar sängkläderna ifrån mitt sovrumsfönster om morgnarna ser jag rakt in i ett litet hus uppe i björken mittemot, ett kråkslott för skator, kunde man kalla det. Bakom det ser man vad människan hittat på i just denna tid. Skatboet har nog samma konstruktion och stil som i alla skattider.

Jag har läst lite om skatornas byggnadskonst:

Bobygget utförs av båda könen och kan pågå under lång tid med början redan på hösten eller under midvintern året före häckningen. I Centraleuropa börjar det dock först i februari eller mars. Ibland kan boet vara klart efter bara två veckor om det påbörjas under våren, men den sammanlagda tiden för bobygget uppgår i snitt till 40 dagar. Medan nya par börjar bobygget med utdraget spel, påbörjar gamla par bygget efter en förkortad spelritual. De plockar specifika pinnar från marken som provas ut väl innan de flyger till boet med dem. Där läggs de på plats med ibland mycken möda eftersom pinnarna ibland kan vara upp till en halv meter långa.

Även om de inte verkar vara det minsta rädda för mitt fotograferande har jag hittills inte lyckats få in båda i samma bild. Antingen ”fångar” jag den ena (pica)

eller den andra (pica):