Blogg

Der Letzte

Några av mina översättningar av Else Lasker-Schülers dikter publicerades för en tid sedan i ”Lyrikvännen”, men denna lyrikens vän ville trots att jag uttryckligen bad om det inte visa originalen, så nu väljer jag en och visar den i både i original och översättning, så att ni kan se dem tala till varandra. Och bilden här är skapad av poeten själv.

Der Letzte

Ich lehne am geschlossenen Lid der Nacht
Und horche in die Ruhe.

Alle Sterne träumen von mir,
Und ihre Strahlen werden goldener,
Und meine Ferne undurchdringlicher.

Wie mich der Mond umwandelt,
Immer blindes Geschimmer murmelnd,
Ein Derwisch ist er in seinem Wandeltanz.

Weißgelbenjung hing sein Schein
Schaumleicht an der Nacht,
Und jäh über die Wolken sein Lawinengedröhn
Immer grauab,
Mir zur Seite streifte sein Gold.

Mein Heimatmeer lauscht still in meinem Schoß,
Helles Schlafen – dunkles Wachen …
In meiner Hand liegt schwer mein Volk begraben,
Und Wetter ziehen schüchtern über mich.

Ich lehne am geschlossenen Lid der Nacht
Und horche in die Ruhe.

°°

Den siste

Jag lutar mig mot nattens slutna ögonlock
Och lyssnar in i ron.

Alla stjärnor drömmer om mig,
Och deras strålar alltmer gyllene,
Och mitt fjärran allt mindre genomträngligt.

Månen vandrar kring mig,
Ständigt mumlande sitt blinda skimmer,
Är han en dervisch i sin förvandlingsdans.

Vitgulungt låg hans sken
Skumlätt mot natten,
Och plötsligt ovan molnen hans lavindån
Grått lod,
Förbi mig strök hans guld.

Mitt hemlandshav lyssnar stilla i mitt sköte,
Ljus sömn – dunkel vaka…
I min hand ligger tungt mitt folk begravet,
Och skygga vandrar vindar över mig.

Jag lutar mig mot nattens slutna ögonlock
Och lyssnar in i ron.

Om flatheten

Flatheten hos många av dem som säger sig vilja bekämpa ondskan är ondskans jord och näring.

Apropå detta:

”P4 Kronoberg avslöjar att en matematikprofessor vid namn Andrei Khrennikov, anställd av Linnéuniversitetet, har spelat in en lång monolog på Youtube där han säger att Ukrainas president, den judiske Volodymyr Zelenskyj, är nazist. Krennikov säger också att den ukrainska staden Lviv borde utplånas från jordens yta. Universitetets ledning säger att professorn handlat privat och att man ingenting kan göra åt hans uttalanden."

Om ”fred”, om pax putiniana

Wimbledon portar – bestämmer sig äntligen för att porta – ryska spelare. En av dem som reagerar särskilt starkt emot beslutet är den serbiske tennisspelaren Novak Đoković. Ni minns honom kanske från hans australiensiska ”äventyr” som slutade med att den serbiske presidenten Aleksandar Vučić med gråtmild röst sa att hela världen vänt sig mot ett enda land, mot en enda man. Landet är lätt att gissa, men mannen kan väl vara både Đoković och Vučić själv.

Novak Đoković säger bland annat så här när han vänder sig emot uteslutningarna av ryssarna: ”Jag är den första att fördöma krig. Som det krigsbarn jag är vet jag vilket emotionellt trauma det orsakar. Vi som växte upp i Serbien kommer aldrig att glömma det som hände 1999.” Låt oss nu se vad detta uttalande egentligen betyder. Det betyder att han inte har några problem med åren av serbiska folkmord på bosnierna, han tycker inget hände i Srebrenica, han blundar för koncentrationslägret i Omarska, han viker med blicken från beskjutningarna av människorna i brödköerna i Sarajevo, där för övrigt Serbiens nuvarande president Vučić var en av dem som besköt civila från höjderna runt staden. Det Đoković menar med att han är emot krig är att han tycker att ukrainarna ska finna sig i övervåldet och lägga ner sina vapen, eftersom ändå allt är Ryssland.