När Londi och jag för en stund sedan gick längs Zlarinska och andades in den sköna vårluften for en fråga genom mitt huvud: ”Är jag lycklig?” ”Vad säger du?” svarade jag mig själv, lite halvt chockad eller åtminstone lite brydd, men samtidigt närmast förtjust. Och i mitt minne dök en episod upp från när jag var 35 eller 36 år och arbetade på Birger Sjöberggymnasiet i Vänersborg. Jag kom in i lärarrummet och satte mig på min plats vid det runda bordet och utbrast: ”Varför är jag så sällan överlycklig numera?” Några av mina kolleger som väl då var mellan 50 och 60 tittade på mig på ett sätt som jag inte har glömt, fastän många år har gått sedan dess. De log vänligt, beskyddande mot mig som om jag var ett ovetande barn. Och jag kände att de tittade på mig från en annan plats i tiden och jag anade för ett ögonblick någonting, som jag nu vet. Fast tydligen vet jag det ändå inte, eftersom jag fortsätter att tro att jag skulle kunna bli så där alldeles överlycklig en gång igen. Och kanske ännu en gång.
Blogg
Krivi put
Gårdagen, som innehöll diverse missöden, slutade gott på ”Krivi put” (motsatsen till ”den rätta vägen”) eller snarare i den cirkusvagnsaktiga lokalen bakom denna ”Biergarten”. Vi gjorde oss en glad kväll och efteråt tog spårvagnen mig nästan ända fram till dörren.
Kanske ser ni något här i mörkret:
Våren springer i kapp med sig själv
Nu – efter denna alltför långa vintertröghet – är allting bråttom, vi befinner oss på toppen av ett vattenfall. Våren springer i kapp med våren och den som kommer först ramlar strax ut i sommaren.
Det dånar av stora gräsklippningsmaskiner som tuggar bort gammgräs och vinterskräp. Det luktar starkt och grönt.
Plommonträden har slagit ut i blom bakom ryggen på oss. Vi råkade titta på något annat en stund och vips var träden vitklädda i spets och tyll, där de står alldeles intill den stora genomfartsleden Slavonska med alla dess mullrande bilar. (Det var här den gula lastbilen med våren på flaket susade förbi härom dagen.)
Katterna visar att de vet allt om sol och solnöje. De ligger på de skönaste platserna, i de bästa vinklarna och sträcker ut sina vårpälsar och är så där underbart slappt och lojt vaksamma.
Och från köksfönstret på Rapska 53 (ni vet) strömmar radiomusiken ut genom köksfönstret. Så kommer det att vara varje morgon ett halvår framåt. Den vackra årstiden är här.
Så kom den då äntligen…
Så kom den då äntligen – kanske på den här gula lastbilen – våren, den efterlängtade, den riktiga våren, den som inte gömmer på köld och snö, utan den som leder mot sommaren.
Häpna går vi ut och känner att luften är varm och vindarna är milda, milda redan om morgonen.
I Bedrövelsens Mörker / Aus dem Dunkel der Trübsal
Till er som gärna läser Stagnelius, kanske har ni någon vän som förstår tyska bättre än svenska. I så fall har jag att berätta för er att en tysk översättning av ett antal Stagneliusdikter nyligen kommit ut på förlaget Kleinheinrich Buch- und Kunstverlag. Översättaren är den ansedde tolkaren av Gunnar Ekelöfs dikter, Klaus-Jürgen Liedtke.
Jag har speciellt för detta tillfälle fått tillåtelse att publicera en av dikterna i utgåvan. Låt oss först läsa originalet (vars slutrad faktiskt någon snuddade vid härom dagen i en pausträdskommentar):
.
Vän! i förödelsens stund
Vän! i förödelsens stund, när ditt inre av mörker betäckes,
När i ett avgrundsdjup minne och aning förgå,
Tanken famlar försagd bland skuggestalter och irrbloss,
Hjärtat ej sucka kan, ögat ej gråta förmår;
När från din nattomtöcknade själ eldvingarne falla,
Och du till Intet, med skräck, känner dig sjunka på nytt,
Säg, vem räddar dig då? — Vem är den vänliga ängel,
Som åt ditt inre ger ordning och skönhet igen,
Bygger på nytt din störtade värld, uppreser det fallna
Altaret, tändande där flamman med prästerlig hand? —
Endast det mäktiga Väsen, som först ur den eviga natten
Kysste Serafen till liv, solarna väckte till dans.
Endast det heliga Ord, som ropte åt världarna: "Bliven!" —
Och i vars levande kraft världarne röras ännu.
Derföre gläds, o vän! och sjung i bedrövelsens mörker:
Natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud..
Och här kan ni läsa översättningen:
Freund! wenn in der Verwüstung Stunde
Freund! wenn in der Verwüstung Stunde dein Innres Dunkel bedeckt,
Wenn in Abgrundtiefen Erinnrung und Ahnung vergehn,
Wenn verzagt der Gedanke Halt sucht zwischen Blendwerk und Schatten,
Das Herz nicht zu seufzen vermag, nicht zu weinen das Auge;
Wenn von deiner nachtumflorten Seele Feuerschwingen stürzen,
Und zum Nichts du, voll Entsetzen, dich abermals sinken fühlst,
Sag, wer rettet dich dann? - Wer ist der freundliche Engel,
Der deinem Innern von neuem Ordnung und Schönheit verleiht,
Deine gestürzte Welt von neuem erbaut, den gefallnen
Altar errichtet, die Flamme entzündet mit der Hand eines Priesters? –
Einzig das mächtige Wesen, das zuerst aus ewiger Nacht
Den Seraph zum Leben küßte, die Sonnen weckte zum Tanz.
Einzig das heilige Wort, das den Welten zurief: „Werdet!“ –
Und in dessen lebendiger Kraft die Welten sich immer noch drehn.
Darum freue dich, Freund! und sing aus dem Dunkel der Trübsal:
Nacht ist Mutter des Tags, Chaos nahe bei Gott..