Blogg

Jesus i Bad Reichenhall

Den lilla staden Bad Reichenhall i det allra sydöstligaste hörnet av Bayern, Berchtesgadener Land, ligger i en dal eller en gryta mellan höga vackra berg. Ett av dem heter Predigtstuhl – predikstolen – och dit upp går det en linbana. Egentligen är det inget särskilt varken med Bad Reichenhall eller Predigtstuhl eller de andra bergen runt omkring utom att det är hisnande vackert här, vackert och samtidigt – när man kommer ner ur den vildaste bergvärlden – idylliskt.

1
Staufen

2
Müllner Horn

3
Pankraz

4
Saalachsee

Säkert strömmar det mängder av turister hit, både sommar och vinter, men nu har någon kommit på att detta inte är nog. En Jättejesus – 55 meter hög, högre än Kristusstatyn på Sockertoppen i Rio – ska placeras högt högt uppe, strax under predikstolens topp. Folk i staden säger nej, de flesta i alla fall, men ännu vet ingen hur historien ska sluta.

staty
Jesuskolossen på berget

Historien – som tyvärr är sann – och bilderna är hämtade från Salzblog.

Bland blommor i Valle Brembana

Under sommarens vandringar i bergen ovanför Valle Brembana tog jag många bilder på blommor. Lite planlöst och ganska ovetande gjorde jag det, enbart ledd av vad jag tyckte var vackert eller såg spännande ut.

Upp mot topparna på de här egentligen inte särskilt höga bergen – lite över 2000 meter är de väl – växer alprosen i riktiga snår, nästan som en liten buske:

alpros

På ängarna under topparna är brandliljan den blomma som lyser starkast. Likt en drottning höjer sig över alla de andra blomstren:

brandlilja 1

brandlija 2

Lite längre ner på bergssidorna i skuggan av kastanjeträden (äkta kastanj) och järnekarna håller ciclamino selvatico (vildcyklamen) till i halvdunklet:

cyklamen 1

cyklamen 2

Men var som helst längs stigarna kan man se hundstjärnan blänka vit mot det svarta:

hundstjärna

Federico García Lorca: Alba

ryttare

Alba

Campanas de Córdoba
en la madrugada.
Campanas de amanecer
en Granada.
Os sienten todas las muchachas
que lloran a la tierna
soleá enlutada.
Las muchachas,
de Andalucía la alta
y la baja.
Las niñas de España,
de pie menudo
y temblorosas faldas,
que han llenado de luces
las encrucijadas.
¡Oh, campanas de Córdoba
en la madrugada,
y oh, campanas de amanecer
en Granada!

Federico García Lorca (Poema del Cante Jondo)

Lorca var min vinterpoet förra året och nu läser jag honom igen. Den glödande blödande rösten under Andaluciens höga allblå himlen blir till ett behov i den här kalla mörkvita tiden. Redan i denna tidiga diktmorgon känner man hur det bländande ljuset strömmar in.

Förra vinterns Lorcadikter här: Preciosa y el aire, Pueblo, Y después, De profundis


PS Jag är tillbaka här på söndag.

Älvar och fjäll

Fjäll och älvar är väl något som bara finns här uppe i norr, egentligen bara i Skandinavien. Bergen här uppe är fjäll och floderna är älvar. Det är en alldeles särskild sorts översättning det här, för det är inte ord som översätts utan företeelser. Fast om man gör lite milt våld på tanken eller föreställningen kan man möjligen kalla fjällen för berg och älvarna för floder, men aldrig blir väl Nilen eller Donau älvar och Anderna eller Alperna är alls inga fjäll. Själv bor jag nog i gränslandet eller på den yttersta remsan av denna nordliga fjäll- och älvvärld, för det sydligaste fjället i världen är nog i alla fall Dalslands Kroppefjäll och den allra sydligaste älven är väl ändå Göta älv.

GÄ
Göta älv strax söder om Brinkebergs kulle

Paul Celan: Du steigst in alle Brunnen

vatten

So bist du denn geworden
wie ich dich nie gekannt:
dein Herz schlägt allerorten
in einem Brunnenland,

wo kein Mund trinkt und keine
Gestalt die Schatten säumt,
wo Wasser quillt zum Scheine
und Schein wie Wasser schäumt.

Du steigst in alle Brunnen,
du schwebst durch jeden Schein.
Du hast ein Spiel ersonnen,
das will vergessen sein.

Paul Celan (ur ”Mohn und Gedächtnis”)