Den här dagen vräkte Vänerns vågor hårt och liksom uppsluppet ogästvänligt mot de gråa urbergsklipporna. Då och då nådde ett solglittrande kallt och pricksäkert stänk upp till oss:
Det var mer vår än sommar i den höga klara luften.
Ristningsälgarna från forntiden stod kvar, fastän de egentligen sedan alltid är på väg.
I en liten vik med ett lugnare vatten fick Londi simma pinnsim:
Den första gången – vad jag minns i alla fall – jag hörde Leonard Cohens ”Suzanne”, hörde jag den i Fabrizio De Andrès italienska version. Det var en sommar i början av sjuttiotalet. En sen kväll satt vi på den öppna platsen mitt emot vandrarhemmet i Perugia. Några killar hade klättrat upp på en mur och de sjöng ”Suzanne” till ljudet av en skramlig gitarr – om och om igen:
Nel suo posto in riva al fiume
Suzanne ti ha voluto accanto,
e ora ascolti andar le barche
ora puoi dormirle al fianco,
sì lo sai che lei è pazza
ma per questo sei con lei.
E ti offre il tè e le arance
che ha portato dalla Cina
e proprio mentre stai per dirle
che non hai amore da offrirle,
lei è già sulla tua onda
e fa che il fiume ti risponda
che da sempre siete amanti.
E tu vuoi viaggiarle insieme
vuoi viaggiarle insieme ciecamente,
perché sai che le hai toccato il corpo,
il suo corpo perfetto con la mente
E Gesù fu un marinaio
finché camminò sull’acqua,
e restò per molto tempo a guardare solitario
dalla sua torre di legno,
e poi quando fu sicuro
che soltanto agli annegati
fosse dato di vederlo disse :"Siate marinai
finché il mare vi libererà".
E lui stesso fu spezzato,
ma più umano, abbandonato,
nella nostra mente lui non naufragò.
E tu vuoi viaggiargli insieme
vuoi viaggiargli insieme ciecamente,
forse avrai fiducia in lui
perché ti ha toccato il corpo con la mente
E Suzanne ti dà la mano
ti accompagna lungo il fiume,
porta addosso stracci e piume,
presi in qualche dormitorio,
il sole scende come miele
su di lei donna del porto
che ti indica i colori
tra la spazzatura e i fiori,
scopri eroi tra le alghe marce
e bambini nel mattino,
che si sporgono all’amore
e così faranno sempre ;
e Suzanne regge lo specchio.
E tu vuoi viaggiarle insieme
vuoi viaggiarle insieme ciecamente,
perché sai che ti ha toccato il corpo,
il tuo corpo perfetto con la mente
Och här kan ni höra Fabrizio De Andrè sjunga sången.
igen och en dikt av Luciano Erba igen (i översättning av Andreas Sanesi igen), en liten skuttande metadikt som försvinner i grenverket:
poesia sei come uno scoiattolo
resti in letargo per parecchi mesi
quando ti svegli salti in mezzo al verde
vedo appena la tua coda folta
prima che scompaia dentro gli abeti
poesi du är som en ekorre
du ligger i ide flera månader
när du vaknar hoppar du mitt i grönskan
jag hinner knappt se din yviga svans
innan den försvinner in i granarna
När jag skulle översätta ordet ”Abend” i dikten av Else Lasker-Schüler som finns strax här intill, satt jag länge och valde mellan orden ”kväll” och ”afton”. Jag såg noga in i de båda orden för att se vilka de var. Jag ser ”kväll” som ett långsamt bortdöende av ljuset, som något mildgrått som undan för undan får en mörkare ton. Kväll och skymning ligger väldigt nära varandra för mig. Och afton? Afton är ett mörknande med en guldfläck i. Afton förbinder jag med solnedgång. Ordet ”afton” är svart med undantag för bokstaven ”o” som är en slocknande sol av rött guld. I dikten ”Avsked” finns det guld och mörker, så därför valde jag ”afton”, även om rytmen kanske hade blivit – ett tuppfjät – bättre med ”kväll”.
Afton
Kväll
Jag har på försök översatt ännu en dikt av Else Lasker-Schüler. Här kommer den först i original:
Abschied
Aber du kamst nie mit dem Abend –
Ich saß im Sternenmantel.
… Wenn es an mein Haus pochte,
War es mein eigenes Herz.
Das hängt nun an jedem Türpfosten,
Auch an deiner Tür;
Zwischen Farren verlöschende Feuerrose
Im Braun der Guirlande.
Ich färbte dir den Himmel brombeer
Mit meinem Herzblut.
Aber du kamst nie mit dem Abend –
… Ich stand in goldenen Schuhen.
.
Avsked
Men du kom aldrig med aftonen –
Jag satt i stjärnemantel.
… När det knackade på mitt hus,
Var det mitt eget hjärta.
Det hänger nu vid varje dörrpost,
Också vid din dörr;
Bland ormbunkar slocknande eldros
I girlandens bruna.
För dig färgade jag himlen i björnbär
Med mitt hjärteblod.
Men du kom aldrig med aftonen –
… Jag stod i gyllene skor.
.