Vi står här under himlen och tittar uppåt på det vandrande vita som ändå verkar stå så stilla:
…
…
PS I några dagar kommer molnen att sväva så här över pausträdet. Jag åker till bokmässan i Göteborg för att höra, läsa och se.
Blogg
Doris Kareva – havets röst
Jag har läst i Tidens gestalt av Doris Kareva igen. Jag har läst om hur man lyssnar till havet.
Jag lyssnar timme efter timme
till den enda mening som havet uttalar
och undrar
hur den skrivs.
…
Kanske så här.
…
PS Översättningen är gjord av Peeter Puide och det är ellerströms som givit ut diktsamlingen.
Varberg – morgnar vid havet
Det har varit några mycket vackra dagar. Kanske var morgnarna allra vackrast. Tre morgnar strövade Londi och jag omkring på Subbeberget och tuggade på frostnupna slånbär och halvmogna björnbär. Kaprifolen blommar där på nytt och fyller vindfria platser med sin doft. Vi tittade på måsarna och havet och Londi nosade efter vildkaninerna i snåren.
Från bokmässan i Lviv: en litauisk poet
Jag fick just ett mail från Lev Hrytsyuk, ett mail där han talade om sin största upplevelse från årets bokmässa i Lviv. Det var den litauiske poeten Antanas A. Jonynas’ dikter. Lev skickade med en kort presentation av Jonynas, en bild och fyra dikter.
Antanas A. Jonynas
Jag läser att Jonynas är född i Vilius 1953 och att han förutom poet också är översättare. Han beskrivs som en höstens och den vemodiga kärlekens skald. Hans texter talar om ”skörheten i de mänskliga relationerna, ensamheten, ögonblickets skönhet och tillvarons flyktighet”. Många av hans dikter har tonsatts.
Jag väljer dikten Cascata sotto il ghiaccio som Pietro U. Dini översatt från litauiskan:
Cascata sotto il ghiaccio
L’inverno inchiodò l’uccello al cielo
e col cielo in terra quello cadde
ed io da quei giorni invernali mi ricopro
con briciole gelate del ghiaccio mattutino
intrecciai vetrosi rami di betulla
una fune vitrea scacciai dalle nubi
ma s’infranse il mio lavoro,
i cocci non fuse quel vino ferroso
e scaldai le mani nelle schegge del gelo:
le mani intorpidite ma il gelo non si scioglie
né la grigia nube che sulla terra sdrucciola,
guarda! anche noi si porta ormai
e volgendo lo sguardo alla cascata sotto il ghiaccio
io pensai che scomparirai tu
Nu ska jag inte försöka översätta den här dikten ”på riktigt”, men jag vill ändå återge ett slags "ytbetydelse" av den första strofen. Möjligen kan ändå något av dess lyskraft skymta fram ur skumrasket.
Vattenfall under isen
Vintern spikade fast fågeln vid himlen
och med himlen till jorden föll den
och jag klär mig sedan dessa vinterdagar
i frostiga flisor av morgonis
Kanske försöker jag mig på resten av dikten längre fram. Med lite hjälp från någon som kan läsa texten på litauiska eller från någon som har den i en annan översättning, en ukrainsk till exempel.
…
PS Jag försvinner från pausträdet för några dagar, men på måndag är jag här igen.
Sången om äppelträdet
Igår i texten om Ana Maria Nartis essä om realismen citerade jag på slutet tillsammans med Narti några rader av den tjeckiske poeten Jaroslav Seifert. Detta fick mig att tänka på en barnbok vi har här i huset. Sången om äppelträdet heter den och den är skriven av Seifert (som ju inte i första hand är en barnboksförfattare). Bilderna, för det är förstås en bilderbok, är gjorda av Josef Paleček.
Jag minns hur jag läste den för barnen när de var små och jag minns hur mycket de tyckte om alla äpplena som finns inte bara i själva bilderna utan också på försättsbladet och runt sidnumren.
Fåglarnas flykt över byn, över landskapet är också något särskilt.
En riktig äppelbok är det. Se så fina de gula runt talet 19 och solen är också som ett stort äpple.
Och här på sidan 22 har äpplena blivit röda och två av dem har rullat ner ur bilden. Och svalorna kan man nästan fånga med handen.
Ett litet stycke text – jag tänker mig att rytmen i originalet är mer ”besvärjande” – så enkel och saklig men ändå full av äppelcharm.
Bokens text är en cirkel som skildrar äppelträdets år. Ett ställe jag minns att vi tyckte om när vi läste den här boken på allvar är:
och den granna fjärilns vingar bredde ut sig
som ett uppslag i en sångbok.
Och här är baksidestexten med en bild av de två skaparna:
Den svenska tolkningen är gjord av Helena Friedlová och Susanna Hellsing.
”Rulla äpple,
vinter, sommar, höst och vår,
rulla äpple hem till mig!”
Titta, ligger inte redan ett i skålen?
Eller flera i korgen…
…
PS I förrgår publicerades min recension av Felicitas Hoppes roman Pigafetta i Hufvudstadsbladet.