Blogg

Gatumörker

Bodil Z 3 kommentarer

Det är bara ytterst sällan jag tagit mig in till stan efter mörkrets inbrott, men härom kvällen hade jag anledning att lämna Sigečica, mitt utkantskvarter. Att det är föga upplyst eller belyst här ute är väl inte så konstigt, men jag blev allt lite överraskad över innerstans mörka gator. Jag tyckte både om det och inte. Gatlyktornas sken fick en särskild skönhet genom det, men mörkret blev stundtals alltför stort och kompakt att bära för en ensam vandrare.

Jag hörde röster men såg bara skymtar av människorna som släppte ut dem ur sig. Lite snubbligt blev det också över gatstenar och trottoarkanter. Sockeln till Tomislavstatyn syntes, men inte ryttaren själv. Han red där uppe ett med mörkret.

Bara Glavni Kolodvor (Centralstationen) läskade sig med både fasadljusbad och juldekorationsljus.

PS Nyligen talades det om städers belysning respektive ljuslöshet på annan plats.

Om bad

Bodil Z 13 kommentarer

Vad är poesibad för en nätsida? För en liten tid sedan blev jag tipsad om att ett antal dikter av Else Lasker-Schüler finns utlagda på nätet i svensk översättning. Jag följde länken och fann – till min förvåning – att översättningarna där var mina (inte alltid de senaste versionerna men versioner jag publicerat under pausträdet under översättandets gång). Till och med en rad av mitt ”mellanprat” hade slunkit med vid kopierandet. Längst ner fann jag i och för sig en länk till pausträdet, men till en sida ”ur högen”, där det inte finns något alls om eller av Else Lasker-Schüler. Alltså en ganska meningslös länk.

Här är badlänken jag talar om.

Vad ska man tänka om detta? Slarvigt hopkommet badvatten utan vettigt lödder? Eller: När bad jag om att få bli vatten till ditt bad, kar?

Under vinterhimlen

Bodil Z

Det är bitande kalla dagar nu, fast snön mer saknas än finns. Det känns som om snö kunnat ge lite värme, den här kölden är så utsatt naken. Gornji grad flyter förbi blicken i isskyar, vackert men avvisande. Nu är det skönt att ha ett hem att gå in i, ett hem med väggar och tak och värme. Londi och jag tar sats var gång innan vi går ut i frysluften – eller är det kanske bara jag som gör det?

Gränsen mellan världarna

Bodil Z 2 kommentarer

Ganska ofta tar vi, Londi och jag, den första morgonpromenaden eller den sista kvällsrundan förbi här:

Porten eller snarare trädörren bildar gräns mellan den gamla byn och det moderna utkantskvarteret. Sigečica heter vår stadsdel och den är full av sådana här brottytor eller tidsskikt på vertikalen. Hitom dörren finns nybyggda eller relativt nybyggda höghus, men bara några stycken, sedan kommer nästa byficka och sedan ett stråk av luggslitna hyreskaserner från den socialistiska tiden. På andra sidan dörren finns en snutt av byn med skällande bandhundar och märkliga små trädgårdar fulla med bråte och nästan alla med vinlövsbersåer och knäande skjul och de låga husen är av tegel med delvis bortvittrad rappning. Några bilvrak och några bilar som är på väg att bli vrak står därinne utmed bygatan, som vi inte längre vågar oss in på.

Någon enstaka gång hörs det gnissla till lite i gångjärnen mellan världarna och en stor schäferaktig hund med en tunn flicka i släptåg syns slinka ut genom den bruna dörren.

De gamla regnrockarnas tid

Bodil Z 3 kommentarer

Under hösten tittade jag ofta fascinerat på de jättelika bananplantorna i de små trädgårdarna här, trädgårdarna som nog kommer att överleva de långt senare tillkomna gråa socialistiska hyreskasernerna och som kommer att samexistera med de nya glänsande ultramoderna skyskraporna ännu ett tag. Jag funderade ibland på hur bananplantorna skulle se ut om vintern. Nu är det vinter här och bananplantornas bladmassor hänger ner från stammarna som gamla regnrockar som inte längre skyddar mot något regn. Så spröda, så urblekta…

Ja, vi tittar väl lite närmare:

Hur kommer de att se ut om våren? När kommer de nya bladen?

°°

PS Salongen har ännu inte gått in i vintervilan…