Blogg

Imorse avreste vi från ett ganska varmt Dresden, följde sedan som vanligt Elbe/Labe med dess vackra slott och krökar. Vi nådde Prag, steg av och sedan snabbt på nästa tåg. Och så for vi länge genom Tjeckien och över kullarna till Moravien, detta land som så sällan nämns vid namn.

Värmen steg men kanske inte så mycket och efter lite slappande och halvsovande i vår helt privata kupé nådde vi Brno, där vi steg av utan minsta krångel, inga tunnlar eller gångar. Och så var vi där och kunde göra stan på vårt sätt. Nå, vi gick till Poutník och drack vårt öl och åt vår vitlöksspäckade hermelín. På bilden syns Rudolf och Miki strax innan han ställer till en hundskandal.

Efteråt fick vi skämmas. Strax innan vi gick till Poutník smet vi in i Alfa Passage för att besöka Michal i hans bokhandel och först köpa den underbara boken ”Dášeňka čili život štěněte” av Karel Čapek, en bok jag länge på nytt saknat.

Vi flanerade lite hit och dit i den varma staden och besökte platser vi känner väl. Miki fick mäta sig med den långskånkade hästen som står där uppe ovanför det stora torget, ni vet.

Sedan hände det och det och så här ser kvällen och brno ut från vår balkong…

Dagen har varit lång och vi har åkt ner i värmen. Jag orkar inte berätta något mer än att vi på morgonen gick Hans-Fallada-Straße till slutet, något jag aldrig gjorde medan jag bodde i Greifswald,DDR och arbetade på Nordeuropawissenschaften just på den gatan. Jag ville inte veta då. Nu såg jag att gatan slutar med en obevakad järnvägsövergång och sedan fortsätter som gräsväg in i ett stort område av Schrebergärten.

Resan gick från Greifswald till Dresden med ett fånigt stopp i Falkenberg/Elster där allt var stängt för att det var måndag. Det var hett att gå med ryggsäck längs den raka gatan.

Vid dagens slut nådde vi Dresden och vi gick förbi Frauenkirche och längs Elbe och lite hit och dit i matt planlöst, men ändå glada.

Vi åt och drack på ett välsignat vis och återvände till vårt rum och såg ett stycke solnedgång.

(Jag skriver det här för att veta att detta eller något liknande hänt.)

I slutet av eftermiddagen nådde vi Greifswald, Rudolf, Miki och jag och vi bestämde oss för att ta nattrast där. Vi valde slumpvis Hotel Adler som visade sig ligga vid Hans-Fallada-Straße, mittemot min gamla arbetsplats från DDR-tiden. Allt så likt och ändå så olikt. Allt så mycket ljusare än då.

Vi följde Lange Straße in mot torget och rådhusplatsen. På DDR-tiden hette gatan med en falsk klang ”Straße der Freundschaft”, men ingen talade om den med det namnet mer än i officiella sammanhang. Så nådde vi torget med alla de till oigenkännlighet renoverade byggnaderna.

Efter en stund fortsatte vi på jakt efter ett matställe men det var tunnsått och väldigt påtagligt söndag eftermiddag, så vi gick tillbaka till torget där vi med några greifswaldbors hjälp fann Störtebeker Brauhausgasthaus där vi slog oss ner och åt och drack.

Det blev bra och vi drack av det där Störtebekerölet i det starka solskenet och åt vårt kött och vår fisk. Ganska trötta gick vi ”hemåt” igen till Hans-Fallada-Straße…