Under promenaden genom den lilla staden Bled som ligger vid stranden av den undersköna Blejsko jezero kom vi in i en stor park som – fick jag se – utformats av en svensk landskapsarkitekt vid namn Carl Gustav Svensson. Jag kunde inte låta bli av ta en bild på den fyrspråkiga minnesstenen:
Det kändes på något vis lite ovanligt att stöta på namnet Svensson så här helt oförmedlat, fast jag vet ju att det är så här det är i världen. Plötsligt står man inför Svensson.
ett hörn av parken
Igår var det dags för årets första vandring till Japetić. Vi for iväg med bil till Samobor, Draženka, Predi, Buba, Londi och jag. Vädret var en försommardröm och vi hade stigarna nästan helt för oss själva. Vi valde en väg som vi aldrig gått, den till Lipovec grad. Mot denna borgruin hade vi kastat längtansfulla blickar under tidigare vandringar.
Stigarna var kantade av underbara blommor: blåsippor, primulor, vildcyklamen, julros och andra som jag inte vet namnet på:
Och i snåren doftade det av Bärlauch (som nog heter ”ramslök” på svenska). Vi knatade på uppåt uppåt
och det blev allt varmare. Och så såg vi plötsligt murarna till Lipovec grad torna upp sig framför eller snarare ovanför oss:
Uppe i ruinen tog vi oss en rast och drack vatten och besåg det hela från alla vinklar vi kunde komma åt:
Solen gassade och det var bara utmed murarnas skuggsida man kunde hitta svalka. Vi hade en vid blick över dalarna och bergskammarna omkring oss. När vi efter en stund tyckte att vi sett oss mätta påbörjade vi den inte helt lätta nedstigningen innan vi kunde börja klättra upp mot Japetićs ryggar. (Fortsättningen följer imorgon.)
Det blev många och långa stadspromenader under dagarna då min syster Nilla var här. Och nästan hela tiden sken solen och det blev varmare och varmare.
Här är en blick över tegeltaken från strax intill tornet Kula Lotrščak i Gradec:
Några steg därifrån har man den här vyn över stadsdelen med Muzej prekinutih veza, de brustna relationernas museum, i det vita hörnhuset:
Sankt Markuskyrkan på det centrala torget i Gradec:
Vacker innergård i Gradec:
I utkanten av Ozalj finns en restaurerad by från ”äldre tider” som man kan besöka och promenera omkring i. Antagligen kan man komma in i de små bondstugorna vissa dagar, men den här dagen fick vi nöja oss med att kika in genom fönstren och titta på det karga men vackra möblemanget.
den rikaste mannens hus
foto Draženka
Gårdagen blev till en lång och solig stadspromenad kors och tvärs genom Gornji grad på tre damer hand. Nilla fotograferade Londi och mig på en rad välkända platser. Här går vi från Gradec nerför Mlinske stube:
och så utmed Tkalčićeva som sjöd av vårliv:
