Inatt har det regnat och natten innan föll det också en skur. Det sjuder av växtkraft i trädgårdarna i kvarteret. Jag intresserar mig särskilt för pumplandet vid det bosniska huset. Pumprankorna väller fram över marken och de klättrar och tränger sig ut genom staketet.
Det växer och frodas med en berusande yppighet – så länge det finns vatten. Vid det bosniska huset på hörnet ringlar sig pumprankorna långt utanför sina bäddar och bladen blir till parasoller. Varje morgon kan jag ser nya revor och skott.
Och utanför garaget vid huset intill hänger fikonen allt tyngre på det lilla trädet.
Om morgnarna är gatorna våta, tankbilar kör ut vatten för att skapa svalka. Hur länge kommer vattnet att räcka för en sådan lyx? Fast Sava är ju mäktig och så finns ju sjöarna i Maksimir och Jarun och Bundek…
De senaste kvällarna, så där framemot midnatt och lite efter, har himlen över Zagreb lysts upp av ett myller av ljus och färger. Igår kväll lutade jag mig från mitt fönster mot parken ut i det varma mörkret och tog några bilder av prakten. Egentligen sökte jag samtidigt lite svalka efter den heta dagen, men någon sådan fanns inte där ute. Luften stod framför mig som en varm pustande vägg.
Vad man firar? Fyrverkeriet självt – precis som förra året vid den här tiden.
Gårdagen tillbringade Londi och jag i Bregana som är en lantlig del av Samobor som vetter mot norr. Här har en väninna till mig ett vackert gammalt hus alldeles intill den lilla floden Bregana.
På andra sidan ån har vi Slovenien. En liten träbro leder över till den slovenska sidan, men utlänningar får inte passera gränsen här. Jag tyckte det var lite frestande att testa, så jag tog mig över bron och kände efter hur det vara att stå på slovensk mark utan att ha visat mitt pass (som för övrigt låg kvar hemma i Zagreb). Londi och Chiara tog vattenvägen över.
I förrgår gjorde vi vår vid det här laget klassiska Japetićvandring. Uppe i ”restaurangen” i Oštrc åt vi våra medhavda smörgåsar och en soppa till en öl av märket Velebitsko eller tvärtom: ölen var väl till maten. Vi köpte som vanligt med oss greblica att äta nere ”i dalen”. Så här serverade jag mig min ena igår, med mladi luk:
Ser kanske inte mycket ut för världen, men…