Kategori: Bilder/bildkonst

Efter ett kort hällregn blev kvällen vacker och vi satt och vi gick under nytvättad himmel och såg på domkyrkotornens spiror:

Julidagar i Brno.

Svatý Jakubs torn mot himlen:

I ett skuggigt hörn nedanför fästningen Špilberk finns Café Podnebi (under himlen).

Suggestiva huskroppar i närheten av Svatý Jakub…

Svatý Tomáše vid Moravské náměstí:

Ja, sommar och ingenting särskilt händer här utom en rad små saker, som kanske är bäst obeskrivna. Jag undrar hela tiden när terminen ska ta slut, den både är slut och inte, hela tiden ramlar det in nya saker att göra. Jag gör dem lite långsamt. Och Londi vilar på olika ställen ibland i skuggan, ibland i solen.

Igår kväll var jag med några vänner på l’Istituto Italiano di Cultura här i Zagreb för att vara med om invigningen av en konstutställning med verk av Agostino Ferrari. Utställningen är en del i ett större projekt. Så här bland annat skriver italienska kulturinstitutet på sin hemsida:

In occasione del semestre italiano di presidenza europea, l’Istituto Italiano di Cultura di Zagabria  presenta il progetto espositivo di arte contemporanea CONFINI, linguaggi, spazi, cose, persone, ideato e curato da Martina Corgnati.

Il progetto CONFINI coinvolge quattro grandi artisti italiani di fama internazionale, che esporranno, a rotazione, alcune loro opere nella sede dell’Istituto Italiano di Cultura.

(Med anledning av halvåret med Italien som ordförandeland för EU presenterar Italienska Kulturinstitutet i Zagreb utställningsprojektet med samtida konst under titeln GRÄNSER, språk, rum, ting, personer i Martina Corgnatis regi.

Rrojektet GRÄNSER involverar fyra stora italienska konstnärer med världsrykte, som, enligt ett rullande schema, kommer att ställa ut några av sina verk på Italienska Kulturinstitutet.)

Hela texten – på italienska respektive kroatiska.

Agostino Ferraris del av utställningsprojektet heter Interno – Esterno:

(något beskurna)

Igår kväll var slutklämmen på Animafest. Jag sörjer lite över att jag missade Jurij Norsteins underbara Skazka skazok, men jag hade inte haft val, så jag sörjer med lätt hjärta. Årets upplevelser gick (därför?) inte att mäta med förra årets (för det var väl förra året?) oerhörda Tito on Ice av Max Andersson.. I år blev det i stället ett knippe mindre upplevelser och bland det jag såg under gårkvällens ”grand final” fanns en mycket kort och mycket vacker fransk film om en tusenfoting och dess tragiska undergång.

(För övrigt verkar denna varelse ha hundra fötter på engelska och kroatiska med det har tusen på franska och svenska.)

Jag såg också en plågsam polsk film om en fiskarpojke som också var fisk. När han fjällade sig själv med kniven fick jag hålla för ögonen. Annars fanns det mycket skönhet i filmen – vassruggarna, det glittrande havet.

En film som jag uppfattade som koreansk (kan vara fel) skildrade några stramt uppritade kärleksriter inom en rektangels gränser. Mycket linjer. Svart och vitt. Skorna utanför rektangeln.

Mot slutet kom en slovensk film om två ensamma människor, grannar, en ung man (som för mig såg karikatyrartat slovensk ut), som hela tiden hamrar på sin skrivmaskin, och en lite utlevad kvinna som då och då kommer in till den unge mannen och vill att han ska skriva något. Det jag tyckte bäst om var att han kunde se henne genom sin bokhylla. När han tog ut en bok, tittade han in genom väggen till hennes lägenhet och såg henne sitta vid sitt bord. På slutet försvinner hon, ja, till och med hennes ytterdörr är plötsligt borta. En kärlekshistoria kanske eller en historia om ensamhet. Lite hårdkokt också – på ett lågmält roligt sätt…

När jag sedan gick längs Ilica förbi Nama mot spårvagnen, tog jag en bild som jag tyckte kunde vara början på nästa film.