”fj” och ”fn”

Ibland ligger jag på ryggraden och låter tankarna åka in i och ut ur huvudet som fiskar. Jag har länge tänkt på ljudet ”f”, som i vissa kombinationer – ”fj” och ”fn” – verkar ha en i själva ljudet boende betydelse. Ord som börjar med ”fj” har ofta, mycket ofta något småttigt och lite fånigt över sig, tänk till exempel på ”fjäska”, ”fjärt”, ”fjant”, ”fjutt”, ”fjompig”, ”fjollig”, ”fjun” eller tja, ”fjun” hör kanske bara dit till hälften, för ett fjun är väl egentligen bara litet men inte fånigt. Sedan finns det ju förstås helt andra ord på ”fj” som välter hela tankegången över ända: ”fjäll”, ”fjäril” och ”fjärran”. Är ”fn”-orden enhetligare då? Och vad utmärker dem? Också något litet och obetydligt, något allvarslöst, fast kanske inte så fånigt eller löjligt som ”fj”-orden. Vi prövar: ”Fnissa”, ”fnittra”, ”fnasig”, ”fnatt”, ”fnoskig”, ”fnask”, ”fnurra”. Det verkar, om man letar runt lite grundligare inte finnas några stora och allvarliga ord som börjar på ”fn”, för ”fnöske” är väl varken särskilt stort eller särskilt allvarligt, fast kanske är det neutralt och liksom torrt. Och ”fnysa” är väl också något ganska litet.

Om vi skulle vilja skapa nya ord för ”lycka”, ”evighet” eller ”avgrund” skulle vi nog inte låta de orden börja på ”fn”. Fnal? Fnärom? Fnosdjup?

Om små och stora i EU och om gas…

Kanske misstar jag mig, men det är något i SvD-kolumnisten Rolf Gustavssons tonfall som stör mig i den senaste krönikan ”Det saknas inte hattar i Sarkozys garderob”. På något vis verkar han vara bländad av Sarkozy, så bländad att han tycker synd den tjeckiske premiärministern Mirek Topolánek nästan innan denne har tillträtt sitt ämbete som ordförande i EU:

I dessa bistra tider skänker jag en medlidandets tanke även till det tappra gäng i Tjeckiens regering som ärvt uppgiften att leda Europa det närmaste halvåret. Redan under sin första dag i tjänst som ordförande i EU ser premiärminister Mirek Toplánek påtagligt lidande ut.

Gustavsson fortsätter sin ”analys”:

Redan första dagen sliter han ut de plågsamt skämtsamma formuleringarna om att ”gas och Gaza” tagit över hans dagordning.

Och så en liten ”pittoresk” kommentar om utrikesministern:

–Vi hoppas vi klarar av det, säger utrikesministern Karel Schwarzenberg, en flegmatisk prins som till vardags avstår från att påminna om sin förnäma börd och väldiga förmögenhet.

Och så här låter Gustavsson – i bjärt kontrast till när han talar om de ”stackars tjeckerna” – när han talar om Sarkozy:

När Nicolas Sarkozy ledde EU under förra halvåret hörde man inga tvivel på den egna förmågan till krishantering (i Kaukasus och på finansmarknaderna). Och det berodde inte bara på Sarkozys starka självförtroende. Den franske presidenten hade helt andra politiska förutsättningar att agera.

Lite längre ner i texten fortsätter Gustavsson att leta fram svagheter hos Topolánek:

För Mirek Topolánek svajar det rejält på alla fronter. Inrikespolitiskt leder han en center-höger-koalition utan stabilt parlamentariskt underlag. Han utsätts för ständiga politiska tjuvnyp av Tjeckiens trotsige statschef, partifränden (!) och presidenten Vaclav Klaus.

Gustavssons text ter sig märkligt nedlåtande inte minst i ljuset av Topoláneks framgångar vid förhandlingarna med Ryssland och Ukraina under gårdagen. Här är en text från den tjeckiska regeringens hemsida från igår kväll (engelsk version):

The conditions are now in place for an immediate resumption of Russian natural gas deliveries to the European Union.

After returning to Prague from intense negotiations in Moscow and Kiev, the Czech Prime Minister and the current President of the European Council Mirek Topolánek said that a declaration signed by all relevant parties should mean an end to the crisis situation regarding gas shortages in some Member States.

”Both sides have assured us that they will not obstruct gas transit to the EU. I believe that this should lead to an immediate resumption of the flow of gas,” Topolánek said. The Czech Prime Minister, supported by the European Commission, has brought the Russian Federation and Ukraine over the last two days to an agreement on the conditions for work of international monitors on all points relevant to the transit of Russian gas to the EU.

The Czech Presidency also urged both sides to resolve their current commercial dispute on Russian gas deliveries to Ukraine and to find a long-term, sustainable solution to their energy relations.

However, the Presidency also underlined the importance of minimising the risk of a repetition of the current crisis. “Tomorrow, we will convene an extraordinary Energy Council to discuss not only the current situation, but also the speeding up of some legislative steps and projects with the aim of increasing European energy security,” said Martin Říman, the Czech minister of industry and trade, who took part in negotiations with Russia and Ukraine.

Att det senare på kvällen visade sig att någon stoppat in en extra passus om att Ukraina inte har några skulder till Gazprom i det underskrivna dokumentet och därmed gjort detta ogiltigt, ändrar i princip ingenting i att Topolánek handlat kraftfullt.

Rolf Gustavssons kolumn.

Tjeckiska regeringens hemsida.

PS Konstigt nog står det inget alls om detta i dagens SvD – hur det är med andra svenska tidningar har jag inte hunnit kolla – trots att en stor del av Europa fryser i skuggan av Gazproms stängda kran.

Om Gaza idag: Else Lasker-Schüler

Jag försöker föreställa mig hur Else Lasker-Schüler skulle ha reagerat om hon levt idag: Hur hade hon ställt sig till det som händer i Gaza i dessa dagar?

En grundtanke hon förde med sig genom hela sitt svåra och hårda liv var försoningstanken. Hon strävade efter försoning mellan kristna och judar och mellan judar och araber. Det finns spår av denna strävan i nästan alla hennes texter antingen det är fråga om diktsamlingar, essäer, romaner eller dramer. Men det är inte bara i hennes diktning som detta kommer fram: Gång på gång försökte hon nå konkreta resultat genom insamlingar, framträdanden, brev till politiker (till exempel till Mussolini) och appeller.

De yttre stationerna i hennes liv var Elberfeld (vid Wuppertal) 1869-1903, Berlin 1903-1933, Zürich/Ascona 1933-1939 och Jerusalem 1939-1945. Från 1933 levde hon i exil. Hennes språk var tyska och hon älskade det språket, men under de sista åren i Palestina blev detta ett omöjligt språk.

I Sigrid Bauschingers biografi vill jag nu ur det sista kapitlet, ”Exil – 1939-1945”, läsa en sida som handlar om den judisk-arabiska frågan:

Else Lasker-Schülers Pläne zur Lösung der jüdisch-arabischen Frage waren äußerst pragmatisch. Man mußte bei den Kindern beginnen, und so schlug sie Schocken vor, mit ihr ”einen kleinen Jahrmarkt mit Karrossell” und vier bis fünf Buden zu eröffnen. ”Gott könnte kommen und sich mit den kleinen und großen Kindern freuen. So versöhnen wir zunächst das Volk Judas und des Arabers.” Sie hatte bereits einen geeigneten Platz in Rehavia im Auge und sich nach Holz und der Konstruktion zusammenklappbarer Buden erkundigt. ”Ich leite zuerst Karrossell mit hebräischen und arabischen kindlichen Volksliedern.” Kindliche Volkslieder sollten es sein, keine nationalistischen Gesänge.

Else Lasker-Schülers planer för en lösning av den judisk-arabiska frågan var ytterst pragmatiska. Man måste börja med barnen och så föreslog hon Schocken att han tillsammans med henne skulle öppna "ett litet nöjesfält med karusell” och fyra till fem marknadsstånd. ”Gud skulle kunna komma och glädja sig med små och stora barn. försonar vi de judiska och arabiska folken.” Hon hade redan en passande plats i Rehavia i åtanke och hon hade hört sig för om trä för byggande av hoppfällbara stånd. ”Jag leder först karusellen med hebreiska och arabiska folkvisor för barn.” Folkvisor för barn, inga nationalistiska sånger.

ELS
Else Lasker-Schüler i Jerusalem 1941

Ryggrad

![rygg](/wp-content/174pxGray_111__Vertebral_column.png @alignright)Under de senaste veckorna har jag tänkt mycket på att jag har en ryggrad. Den gör sig nästan ständigt bemärkt genom de två ”smärre kotbrotten”. Och ofta tänker jag på luftfärden och dunsen mot marken som ”knäckte ryggarna på oss” som R. uttrycker det. Och på vilken hisnande förfärlig tur vi hade som ändå inte fick ryggraderna helt avknäckta. Det här med turen gör mig ibland kallsvettig.

Också själva ordet ”ryggrad” far runt i huvudet på mig: rygg-rad och rygg-grad. På tyska heter det ”Rückgrat”, där ”Grat” är en kant eller en kam eller kanske helt enkelt ett ben; fiskben heter på tyska ”Gräte”. Jag förmodar att det svenska ordet ”ryggrad” är ett lån från tyskans ”Rückgrat” och att ordet säger att ryggraden egentligen är en rygg-grad eller en ryggkam. När det känns som om ryggen hänger ihop bra, verkar jag ha en rygg-grad. Vid andra tillfällen när den känns ostadig i sin uppbyggnad, känns den som en rygg-rad, en rad med knotor eller kotor som är löst sammanhållna av en inre tråd eller något liknande.

På italienska heter ryggraden ”spina dorsale” och ”spina” kan precis som ”Gräte” vara ett fiskben, men också en tagg. Tänker jag vidare i italienskan, så kommer jag på att man också kan se ryggraden som en kolonn eller en pelare, något som är byggt på höjden, kotor staplade på varandra: ”colonna vertebrale”. Också på tyska finns ett ryggradsord som har den här aspekten i sig: ”Wirbelsäule”. Och faktiskt, om jag tänker efter lite, även på svenska, fastän det väl inte används så ofta: ”kotpelare”.

Erik Blomberg: Liksom en strand

Jag hade ett Gullberg-år och sedan ett Malmberg-år. Förra året var nog inget särskilt år på det sättet, men i december började kanske mitt Blomberg-år och det fortsätter visst nu:

Liksom en strand

Liksom en strand vid havet,
bleknande ångestfullt
under åsktunga skyar
och stormens dån,
bävar min själ i natten,
som omger mig.

Vit som en ensam bränning
under nattmörka moln
svallar den övergiven
mellan himmel och hav.

hav