Författare: Bodil Z

Språkfrågan och språksvaret

Bodil Z 1 kommentar

I början av det ryska anfallskriget – ett krig som sedan ganska snabbt degenererade till folkmord och massförstörelse – i Ukraina fanns det en rad förnumstiga röster i Väst som pekade på något de kallade ”språkfrågan”. Man sa att man i viss mån kunde förstå att ryssarna ”ville försvara” de ryskspråkiga i östra Ukraina och man klagade på den ukrainska språklagstiftningen som satte ukrainskan före ryskan (!) och man lirkade lite hit och dit och ansträngde sig för att se något som kunde ”förklara” kriget.

Nu när det ryska krigets ansikte blivit allt tydligare i all sin skam och uselhet sker vid sidan av allt annat en språklig utveckling i Ukraina, en utveckling som innebär en avveckling av ryskan i Ukraina. I The Guardian läste jag idag om hur unga människor i östra Ukraina nu ställer sig till ryskan:

After the annexation of Crimea, in 2014, Zinkivskyi started trying to speak some Ukrainian with a few friends. Now he has fully switched, and for the first time is also introducing political and patriotic themes into his art.

The language issue is something that comes up again and again in Kharkiv. Oleksandra Panchenko, a 22-year-old interior designer, said that since 2014 she had been trying hard to improve her Ukrainian, but conceded that she still often speaks Russian with friends.

However, she is adamant that by the time she has children, she will be fluent enough to speak only Ukrainian at home. "I grew up in a Russian-language family, my kids will grow up in a Ukrainian-language family", she said.

Nu har alltså språkfrågan fått sitt språksvar.

Varm dag vid Jarun

Bodil Z

Värmen steg snabbt redan på morgonen och även om jag försökte ha bråttom för att komma till Jarun innan vägen från hållplatsen blev het så blev allting just hett och långsamt. Miki och jag satt i femmans spårvagn någonstans vid Vrbik när vi fastnade. Utanför var det vägarbete på obestämt sätt. Vi satt och satt och solen låg på och Miki gav då och då ifrån sig ett störande vasst pip. Sådant kan han. Men så rörde sig vagnen på nytt och snart – rätt snart i alla fall – var vid hållplatsen Jarun och vägen fram till sjön var varm i skuggan och het i solen. Vid en glasskiosk sprang vi på en dam från våra kvarter så vi pratade lite och Miki försökte hugga hennes glass. Jag köpte också en glass och så delade vi den rätt orättvist men båda var nog nöjda. Efteråt satt vi kvar lite på bänken och glodde. Ja, Miki satt också på bänken. Och visslade på småhundar. Sedan gick vi ganska rakt mot sjön och var snart inne i en värld av grönska och vatten.

Människorna gjorde det de gjorde. Att ligga på en bänk under ett träd har ett egenvärde ser man här. En del satt och läste under träden. Lindar och popplar

Så nådde Miki och jag vår privata strand och eftersom det var så hett så slängde jag i honom i vattnet även om han vill vara torrpälsad. Nå, snart var han det igen.

Jag tog en lång rad ganska korta simturer. Alltid började jag med att följa de gula näckrosornas rodnande stjälkar med blicken ner i vattnet. Det är något särskilt med det. Och nere i djupet finns röda näckrosblad.

Sedan kom svanarna och hunden – en lagotto romagnolo, tror jag – i familjen vid viken intill vår, började utmana den en svanen som väsande kastade sig framåt. Miki studerade förloppet tills svanen fick syn på honom och då var han ju tvungen att utmana den. Det hela slutade med att jag började vifta hårt med handduken till Mikis försvar. Och vi klarade det och lugnet var återställt. Ibland återställer man lugnet med en handduk.

Ukraina – en ny världsordning

Bodil Z

Det som sker i Ukraina nu är början till en ny era. Nej, inte det som ondskan gör där, utan det som Ukraina håller på att bli, det som Ukraina från stund till stund är. En ny tidsålder håller på att ta form, en tidsålder där sanning och mod återtar sitt värde, en tidsålder i vilken det finns hjältar. Hela vår gamla tids relativism och pratet om att allt ändå bara är synsätt, positioner och åsikter och att det inte finns någon sanning, allt detta håller nu på att sjunka ner i sin egen dy av halvhet och vankelmod.

Denna nya era är inte lättare att leva i, kanske svårare, för med ens blir alla val betydelsefulla och det vi gör får en ny tyngd. Men vi måste om vi vill gå in i den nya tidsåldern. Om vi gör det kan vi på nytt bli lika heliga som djuren.

Ironin, sarkasmen, hånet, cynismen, elakheten, den inbillade klokheten, allt detta – liksom det ruttnande Ryssland – erbjuder myllan och jordpartiklarna som ska ge näring åt det nya världsträdet, Ukraina, som stolt och modigt kommer att resa sig allt högre.

Många krig har kallats heliga, men detta är det första heliga kriget och vi vet vems segern är.

Vardagsglädje

Bodil Z 2 kommentarer

När Miki och jag nu går till Branimirova tržnica så går vi, eftersom vi har flyttat, från Kornatska och inte från Hvarska, inget konstigt med det utom jag ibland glömmer var vi bor. Avståndet är ungefär detsamma, men den första eller sista biten är lite annorlunda. Jordklotet liksom svänger lite åt sidan.

Värmen steg medan vi gick dit idag men i skuggan var det fint och lätt. Vi gick in på torget ”bakvägen” och uppför trappan in i hallen där ostarna finns. Min ostdam visste vad jag ville ha och hon stoppade som vanligt in osten i min ryggsäck och kallade mig vänligt, skämtsamt ”mitt barn”. Det kan jag ju inte ha något emot.

Och så bar det av nerför trappan och jag köpte blitva, vitlök, körsbär och aprikoser där jag brukar köpa sådant. Miki hade ett kort hårt ”samtal” med en annan krulltott och så gick vi förbi klädbodarna och damen som sålde den gröna klänningen till mig härom dagen kom fram och synade mig och så att färgen passar mig bra, eftersom jag är svart. Vi ste crna. Ja, betraktaren ser det den ser, så jag är kanske ett svart barn, tänkte jag och så satte vi oss i parasollvärlden utanför vår bar, denna ex-ribarnica av bästa slag.

Parasollsvalkan var ganska varm men bra och jag fick ut mitt kaffe och Miki sin vattenskål. En bra gubbe kom förbi och hälsade på oss eller egentligen på Miki. Och sedan satt eller låg vi där rätt länge och tittade på alla förbipasserande, denna tillvarons lugna film. Inga önskningar, inga besvikelser.

Om den ryska kolossen

Bodil Z

”Ryska federationen” – vad är det? Eller på vilket sätt är detta en federation? Jag slår upp begreppet ”federation” och finner exempelvis detta:

En federation (efter latin foedus, ’fördrag’, ’förbund’), federal stat eller förbundsstat är en sammanslutning av flera självständiga enheter: stater, delstater eller organisationer.

Kännetecknande för federationer är att deras författning reglerar maktfördelningen mellan centralmakten och andra parter. Federationen skiljer sig från enhetsstaten genom decentralisering av maktbefogenheter.

Jaha, ”sammanslutning av självständiga enheter”. Och: ”decentralisering av maktbefogenheter”.

Vilka är de självständiga staterna i ”Ryska federationen”? Nämn en förutom Ryssland! Och på vilket sätt är maktbefogenheterna decentraliserade? ”Ryska federationen” är uppenbarligen ingen federation. Eller den är – om nu någon skulle hitta ett federativt uns – i långt långt högre grad rysk än federation.

Beteckningen ”Ryska federationen” är falsk. Detta land är ett imperium, ett illa styrt imperium. Och det måste falla, falla under sin egen felplacerade barlast. Ingen frukt bara blast. Blask i stället för kaffe. Barlast, blast, blask.

Och det är en bottenlös skam att Ukraina ska behöva offra så mycket i liv och fred för att äntligen reformera och stycka upp den ryska kolossen.