Greifswald – Dresden

Dagen har varit lång och vi har åkt ner i värmen. Jag orkar inte berätta något mer än att vi på morgonen gick Hans-Fallada-Straße till slutet, något jag aldrig gjorde medan jag bodde i Greifswald,DDR och arbetade på Nordeuropawissenschaften just på den gatan. Jag ville inte veta då. Nu såg jag att gatan slutar med en obevakad järnvägsövergång och sedan fortsätter som gräsväg in i ett stort område av Schrebergärten.

Resan gick från Greifswald till Dresden med ett fånigt stopp i Falkenberg/Elster där allt var stängt för att det var måndag. Det var hett att gå med ryggsäck längs den raka gatan.

Vid dagens slut nådde vi Dresden och vi gick förbi Frauenkirche och längs Elbe och lite hit och dit i matt planlöst, men ändå glada.

Vi åt och drack på ett välsignat vis och återvände till vårt rum och såg ett stycke solnedgång.

(Jag skriver det här för att veta att detta eller något liknande hänt.)

Greifswald – början på resan söderut

I slutet av eftermiddagen nådde vi Greifswald, Rudolf, Miki och jag och vi bestämde oss för att ta nattrast där. Vi valde slumpvis Hotel Adler som visade sig ligga vid Hans-Fallada-Straße, mittemot min gamla arbetsplats från DDR-tiden. Allt så likt och ändå så olikt. Allt så mycket ljusare än då.

Vi följde Lange Straße in mot torget och rådhusplatsen. På DDR-tiden hette gatan med en falsk klang ”Straße der Freundschaft”, men ingen talade om den med det namnet mer än i officiella sammanhang. Så nådde vi torget med alla de till oigenkännlighet renoverade byggnaderna.

Efter en stund fortsatte vi på jakt efter ett matställe men det var tunnsått och väldigt påtagligt söndag eftermiddag, så vi gick tillbaka till torget där vi med några greifswaldbors hjälp fann Störtebeker Brauhausgasthaus där vi slog oss ner och åt och drack.

Det blev bra och vi drack av det där Störtebekerölet i det starka solskenet och åt vårt kött och vår fisk. Ganska trötta gick vi ”hemåt” igen till Hans-Fallada-Straße…

Havet och vi

Miki och jag har gått vid detta hav i många dagar nu, vinden har blåst igenom oss och över oss. Vattnen har skiftat i alla de färger som himlen kan ge det. Vi har ätit vildkörsbär, hallon, odon och blåbär och nu mognar också nyponen och slånbären, fast slånbär skulle Miki aldrig ta i sin mun. Han tar annat. Jag har simmat, Miki har tassat i strandkanten. Och vi har tittat bort mot horisonten över detta nordliga hav.

De står vid barnliken och predikar appeasement

Nya massakrer läggs till de tidigare. Igår drabbade den ryska terrorn speciellt staden Vinnytsya i västra Ukraina, människor på en läkarstation dödades, barn dödades…

Många i västvärlden verkar ha tröttnat på Ukraina eller så har man glömt landet, man har glömt massakrerna, terrorangreppen och massmorden i Butja, Mariupol, Kramatorsk, Borodjanka, Mykolayiv, Charkiv, Melitopol, Irpin… I stället talar man ”klokt” tveksamt om Nato ibland och i Sverige talar ”politiskt intresserade” gärna om kroppslängden på någon politiker. Många texter jag stöter på handlar om att någon är för kort eller har fel min bland politikerna i Sverige. Men om Ukraina talas det bara svävande – om alls – om att man hoppas det blir fred ”någon gång”.

Jag hör människor fråga vad Ukraina kan göra för att det ska bli fred. Hänsynslösa appeasement-förespråkare söker efter eftergifter som Ukraina kan göra för att ryssarna inte ska behöva ”tappa ansiktet”. Dessa appeasement-förespråkare upplever alltid sig själva som nyanserade och kloka och ”på den rätta sidan”. De står vid barnliken och säger till dessa döda barns föräldrar att de ”måste tänka på hur de ryska angriparna kan känna sig och att de måste låta ryssarna få åtminstone vissa delar av Donbas för att inte tappa ansiktet”.

Slava Ukraini! Herojam slava! Do peremohi!

(Död åt den ryska ondskan! Död åt appeasement! Död åt den skamlösa fegheten!)

”Realism” nytt ord för ”appeasement”

Det finns en gruppering i Sverige som går under namnet ”Bevara alliansfriheten”. I denna grupp vimlar det av putinister som med hala ord propagerar emot att ukrainarna ska få försvara sitt land. Nyss läste jag en obehaglig text av en person där som heter Mats Björkenfeldt. Textens rubrik är ”Orealisten Anne Linde” för den som vill och orkar läsa hela. Jag väljer här att skärskåda ett utdrag ur texten. Ett nytt kodord för falskheten verkar vara ”realism”, så vi bör nog se upp med dem som använder det ordet som en fana, åtminstone under den närmaste tiden. En person som Björkenfeldt verkar se upp till är en man vid namn Anatol Lieven. Björkenfeldt citerar på ett ställe i sin artikel denne Lieven och lägger sedan till en egen kommentar:

”Realistiska överväganden ger oss viktiga insikter när det gäller Ryssland och Ukraina. Varje amerikansk tjänsteman med en djup förståelse för Ryssland (som tidigare ambassadörerna George F. Kennan, Jack F. Matlock Jr., Thomas Pickering och William J. Burns), och varje intelligent amerikansk realist (som John Mearsheimer och Stephen Walt), har förstått att för det ryska etablissemanget är det ett livsviktigt intresse att förhindra Ukraina från att gå med i en fientlig militär allians för vilket landet kan vara berett att gå i krig. Kopplat till detta är två andra frågor av vitalt intresse för Ryssland: att hålla fast vid den ryska flottbasen i Sevastopol och att behålla en nyckelroll för det ryska språket i Ukraina”, klargör författaren, som dock påpekar att detta är inte att rättfärdiga Putins agerande mot Ukraina.

Jaså? Detta rättfärdigar alltså inte putins agerande? Det var mig ett djärvt påstående! Men det går alltså bra att ställa sig bakom detta: ”Varje intelligent amerikansk realist … har förstått att för det ryska etablissemanget är det ett livsviktigt intresse att förhindra Ukraina från att gå med i en fientlig militär allians för vilket landet kan vara berett att gå i krig.” Och dessutom förstår de intelligenta realisterna att det är viktigt för Ryssland ”att behålla en nyckelroll för det ryska språket i Ukraina”! Efter månader av rysk massförstörelse av ukrainska städer, nedbrännande av skördarna, mord, misshandel, våldtäkter, tortyr riktade mot det ukrainska folket så vill dessa intelligenta realister visa oss att det är viktigt att bevaka ryska intressen i Ukraina! Var är skammen hos Björkenfeldt och Lieven med flera ur denna miserabla grupp cyniker?

Jag väljer ytterligare ett avskyvärt ställe i denna text – läs och kräks!

Ett realistiskt förhållningssätt till kriget idag borde dikteras av ett sökande efter en fredsuppgörelse som skulle skydda ukrainsk suveränitet och dess förmåga att röra sig mot väst, samtidigt som det ger Ryssland tillräckligt territoriellt för att tillåta Putin att göra anspråk på seger och avsluta kriget: "Ukrainas fortsatta försök att återerövra de områden som Ryssland har innehaft sedan 2014 innebär ett oändligt krig, med endast mycket begränsade chanser att lyckas; trots USA:s ovilja att kämpa för Ukraina finns allvarliga risker för att det eskalerar till en internationell konflikt, med potentiellt katastrofala resultat för Ukraina, USA och mänskligheten som helhet."

Ja, det står verkligen att vi bör ge ”Ryssland tillräckligt territoriellt för att tillåta Putin att göra anspråk på seger och avsluta kriget”! Om detta avskum inte är putinister så vet jag inte vilka som skulle vara det!

Cynismen har nu alltså valt sig ett nytt kodord i sin hala, slippriga kamp för den ryska imperialismen: Realism. ”Realism” är ett nytt ord för ”appeasement”.

Se noga upp för dessa ondskans hantlangare som påstår sig vilja rädda Ukraina från storkrig! Må dessa falska figurer gå under!