Slottet i Ozalj

Dagarna driver fram som en ullig fårakock på himlapällen. Det är svårt att se vem som är vem av dem, men jag letar mig ändå tillbaka till söndagen – som jag gång på gång tror var en lördag – den dagen då vi gjorde en ganska vidlyftig resa i trakterna här med Vesna. Vårt första mål var den lilla staden Jastrebarsko med sin enda långa gata. Jag har läst att det föds ovanligt många barn där eller kanske snarare att ovanligt många barn växer upp där och att barnfamiljer trivs i staden. Vi drack kaffe vid den långa gatan och besökte sedan det vackra, tungt vilande, sakta vittrande Erdődy-slottet, men det har jag redan visat er bilder av. Efter det for vi vidare mot nästa slott, det i Ozalj. I Ozalj hade jag varit förr, kanske både två och tre gånger och jag vet att Londi alltid var med och jag minns ett besök vid konstnären Slava Raškajs grav.

Slottet var sig inte helt likt sedan sist för restaureringsarbetet som då nätt och jämt påbörjats hade nu nått ganska långt och väggarna var på många ställen vackert putsade och liksom släthyade. Men mycket återstår att göra och när vi gick över bron såg vi att tornet med porten ännu var både skrovligt och fnasigt.

1IMG_6547

Miki fick gå fri lite då och då för han verkade mer intresserad av att hålla ihop oss än av att smita iväg.

2IMG_6558

Långt under oss och slottet krökte sig Kupa gröntjock och landskapet runt om var bulligt och grönt i andra och luftigare nyanser.

3IMG_6562

Tornen har röda vackert och lustigt formade hattar och väggarna är välmålat vita med roströda bårder.

4IMG_6563

Den underbara lilla sagoträdgården i askens skugga påminde mig om en tidigare resa dit. Då satt Londi och jag under askens vida grenverk i en annan sommar.

5IMG_6568

Läs mer

Slottet vid Jastrebarsko

Ett av den ungerska adelssläkten Erdődys många slott finns i utkanten av den lilla staden Jastrebarsko. Söndagens utfärd med Vesna förde oss bland annat dit och ”vi” det var Eva, Miki och jag. Efter en kaffestund vid stadens huvudgata eller enda egentliga gata tog Vesna oss i bil till slottet. Miki hittade snabbt en bäck som han kunde släcka törsten i och vi människor tittade på.

1IMG_6537

En grupp unga idrottsmän gick högljudda ett stycke framför oss, men snart snabbade de på stegen och försvann utom syn- och hörhåll. Vid vår sida såg vi slottets höga gestalt resa sig ur grönskan. Slottet är från 1500-talets början och ser ut som en mycket realistisk fantasi om ett törnrosaslott.

2IMG_6539

Och det stod där tungt och lät sig villigt fotograferas.

3IMG_6540

När vi kom närmare såg vi att det trots sin skenbara robusthet håller på att ätas upp av tidens giriga käftar. Vi formulerade mumlande önskningar om pengar till snar renovering.

4IMG_6542

Vesna sa något om att det finns så många sådana här slott, men visst borde just detta bevaras. Parken runt om sträckte sig så långt ögat nådde och koltrastarna sjöng från träden.

5IMG_6543

Läs mer

Möte vid Dobra

Gårdagen bjöd på en lång ringlande utfärd. Vi var fyra i bilen: Vesna, Eva, Miki och jag. Här och nu tänker jag undanhålla er allt utom en stund vid den härligt gröna floden Dobra, grön bland gröna.

5IMG_6575

Vi gick över bron, en av säkert många broar, och nådde de gröna fälten på andra sidan. Solen sken hett mellan skurarna och vått och torrt bytte av varandra och både det våta och det torra tornade gång på gång upp sig som monument ”varaktigare än koppar”, men i denna värld är allt sådant illusion.

1IMG_6580

När vi nådde den andra sidan såg vi en liten mörk gestalt trippa fram långt borta i kröken. Snart såg vi att det var en liten kusin eller syssling till Miki och den lille kom närmare och närmare, först lite tveksamt men sedan allt säkrare. Och så möttes de.

2IMG_6582

De nosade på varandra och skuttade runt lite.

3IMG_6585

Plötsligt tyckte Miki att det räckte och han gav ifrån sig ett kort skall, kanske en befallning, och den lille vände och trippade tillbaka längs sin väg. Och vi vände blickarna mot floden.

4IMG_6587

Läs mer