Karlovac i oktober

Jag kommer ofta till Karlovac, dels för att jag har ett särskilt förhållande till staden, dels för att den ligger fint inom räckhåll. Och idag var jag där på nytt, denna gång tillsammans med min syster Nilla och Miki, min specielle följeslagare. Man framhäver ofta att Karlovac ligger på fyra floder: Korana, Kupa, Mrežnica och Dobra, men denna dag verkade Karlovac ligga helt och hållet vid Kupa och när vi inte var vid Kupa letade vi efter Kupa. Här ser ni vår utsikt från restaurangen Kvaka, där vi åt en kunglig måltid i det välgörande solskenet.

1. IMG_3843

Efter maten sökte vi oss mot stadens inre delar och gick längs de gröna böljande vallar och sänkor som både påminner om och låter en glömma tiden då staden var en befästningsanläggning.

2. IMG_3847

Staden hanterades mycket ovarsamt av det senaste kriget och mycket är ännu orenoverat. Var finns pengarna eller varför finns de inte? Och ändå finns det på många ställen något försonande över förfallet och kulhålen i väggarna skriker inte så grällt som i Kostajnica. Staden har en lugn andning och ändå finns här en puls, ett sällskapligt mänskligt liv och de vackra gamla kaféerna utmed vallarna är fulla av folk.

3. IMG_3854

Trg Bana Jelačića är ett centralt torg som lite trött verkar vänta på något, kanske på någons ankomst. Men vems?

4. IMG_3861

Kupa är Kupa och speglar allt i sin mäktiga spegel. Livet under vattnet verkar minst lika sant som det ovan.

5. IMG_3844

Och min historia är rund så nu är vi eller snarare Miki på den sista bilden återigen någonstans i närheten av Kvaka.

Läs mer

Vid Una

Floder är sedan länge något särskilt för mig, men efter min flytt till Zagreb har floderna blivit ännu mer betydelsefulla och ofta har jag på senare år tänkt på Ungarettis dikt ”I miei fiumi”. Min hemmaflod är Sava men det händer att jag går längs Kupa eller att jag blickar ut över Krkas vatten. I min nya värld – som väl inte är så ny längre – finns det en stor rikedom av floder. Jag har färdats längs Soča och paddlat vid samma flods mynning, vid Isonzos mynning. Floder är ju ofta gränser. Ja, och härom dagen var jag vid den underbara floden Una, som delvis bildar gräns mellan Kroatien och Bosnien&Hercegovina, en flod som är känd för sitt klara vatten. Länge stod vi på bron över Una vid Hrvatska Kostajnica, vi stod där och såg på de jättelika fiskarna som kraftfullt stod stilla eller nästan stilla mot strömmen. Var det foreller? Någon tyckte det, någon sa emot. Och när vi vände blickarna mot öster såg vi en rufsig övärld leka med Unas yta och vi såg mjuka kullar kanta flodens lopp. Om man lutar sig in över floder och insuper deras andning blir de till världar och man kan lätt tänka sig en färjkarl vid någon av stränderna. Varje flod har nog sin Vasudeva.

1. IMG_3791

Läs mer

Lukavec

Detta är en dag utan resor och förflyttningar så jag syr några stygn bakåt och hamnar i förrgår i färden genom Turopolje. Bland alla trähusen vi tittade på, stötte vi på ett hus av sten, slottet Lukavec vid Velika Gorica. Bilderna jag tog där lade jag efteråt åt sidan för en annan dag och nu är det den dagen. Slottet är gult och mycket kompakt och liksom slutet i sig självt, en barsk liten fästning. Det ser i all sin nästan överdrivna regelbundenhet och handfasthet inte riktigt verkligt ut.

1. IMG_3723

Runt slottet finns en förvildad park med halvt uttorkade vattendrag där vassruggarna trängs och skjuter i höjden och här och där välver sig en ranglig grånad träbro över vatten och vass.

2. IMG_3719

Träden i parken börjar skifta i höstfärger, men det mesta är ännu grönt.

3. IMG_3720

Jag lät Vesna, Nilla och Miki catwalka över broarnas bräder för att ge lite liv åt bilderna.

4. IMG_3724

Och slottet fick slipa av något av sin fyrkantighet genom att till hälften beslöjas av trädens grenar.

5. IMG_3726

Just när vi skulle lämna härligheten dök ett brudpar med följe upp för romantisk fotografering och det var förstås helt riktigt.

Läs mer

Hrvatska Kostajnica

Hrvatska Kostajnica är en liten stad i centrala Kroatien på gränsen mot Bosnien. Ett ganska långt stycke av floden Una utgör gräns mellan Kroatien och Bosnien&Hercegovina och här i Hrvatska Kostajnica är det officiellt så, men i verkligheten flyter hela floden numera genom kroatiskt territorium. Om man korsar bron till borgen är man alltså fortfarande i Kroatien och gränsövergången till Bosnien eller snarare Republika Srpska är först bakom borgen.

1. IMG_3785

Staden skadades svårt under kriget och på många ställen ser man fortfarande kulhål i husväggarna. Före kriget var närmare 55 procent av befolkningen serber och drygt 30 procent av befolkningen kroater. Under kriget blev staden inkorporerad i den serbiska republiken Krajina och många kroater fördrevs eller dödades och många hus förstördes. 1995 kom staden tillbaka under kroatiskt herravälde och serbiska hus förstördes och serber fördrevs eller gav sig av. Idag är de två folkgrupperna ungefär lika stora. Med tanke på den våldsfyllda historien är det märkligt att se hur den katolska och den ortodoxa kyrkan står bara några meter ifrån varandra. De står bland vackert vildvinsövervuxna ruiner.

2. IMG_3784

Idag var vi där, Vesna, Nilla, Miki och jag, för att man i vid denna tid på året håller Kestenijada, kastanjefestival. Den lilla staden som egentligen inte har mer än knappt 3000 invånare var full av människor och stämningen var hög och festlig. Man hörde musik på gatan och inifrån de olika tälten där man kunde äta och dricka och dansa. Längs gatorna stod stånden tätt och man sålde kastanjer i olika form, pumpor och pumpolja, tyger, kläder, prydnadssaker, vin och kastanjer. Jag stannade fascinerad inför Hotel Centrals märkligt rundade byggnad. Kanske är den inte hotell längre men spännande ser den ut.

3. IMG_3800

Efter mycket vandrande längs floden och genom staden bestämde vi oss för att gå upp på berget till restaurangen Djed för att äta och för att se på utsikten över staden, kullarna och floden.

4. IMG_3807

Vi åt olika rätter med kastanjesås och njöt av den friska skogsluften från vårt bord i uteserveringen. Och så blev det dags att ta oss ner igen och vandra en sista gång genom människovimlet i staden och sedan utmed floden igen.

5. IMG_3818

Läs mer

Turopolje

Nu är det kväll och jag vet knappt vad jag heter för dagen har varit till brädden fylld av en lång slingrande färd genom Turopolje, området mellan Zagreb, Sisak och Karlovac. Vesna höll i ratten på mer än ett sätt och hon hade en mycket mer detaljerad plan än Nilla och jag kunnat ana efter gårdagens lösa prat om en liten tur i Turopolje. Och Miki visste väl ingenting alls men han är alltid pigg på att upptäcka nytt, nästan alltid i alla fall, och nu ligger han utmattad på girafföverkastet.

Vårt mål var mycket utsträckt och bestod egentligen av alla de vackra gamla trähusen i trakten. Dessa trähus är byggda av ekstockar och har ofta vackert utsirade trappgångar, loft och balkonger. Först for vi till Mala Mlaka och tittade på ett nästan alltför väl restaurerat herremanshus från 1600-talet, så det visar jag inte. I stället visar jag Miki i väntan på oss medan vi tittade på husets interiör:

1IMG_3678

Efter anhalten där, där Vesna – som är journalist för en spansk nyhetsbyrå – också intervjuade föreståndaren för komplexet, for vi vidare till Velika Mlaka och dess vackra kyrka tillägnad Sankta Barbara, men jag väljer att i stället för kyrkan visa församlingshemmet eller vad det heter:

2IMG_3698

Sedan fortsatte vi till Donja Lomnica, där Vesna intervjuade en enarmad man som hade ett slags vaktmästarroll för samlingen av trähus där. I den förvildade trädgården plockade vi underbara röda äpplen från ett avbrutet träd:

3IMG_3715

Efter det for vi än hit än dit efter Vesnas anteckningar och så småningom var vi i Staro Čiće och fann detta magnifika hus:

4IMG_3732

Den märkligaste byn var Mraclin där nästan hälften av husen är den här sortens mörkbruna träbyggnader, en del restaurerade och bebodda, andra stadda i vackert och dunkelt förfall:

5IMG_3747

Ja, och detta jag visar är alltså bara en bråkdel av allt vi såg och upplevde. I mitt huvud dansar trähusen långdans i dubbla rader…

Läs mer