Idag är det söndag och första advent och solsken, fast rätt kallt, även om gårdagens lilla snö är bort, så jag tyckte Britanac kunde vara ett bra mål för Miki och mig. Kanske skulle jag hitta den där sista mattan till vårt bo.
Jag letade igenom det härligt okunniga ”mattparets” högar. Frun pekade stolt ut en kelim (ćilim), förut visste hon inte vad det var men nu så! Jag tittade på den: vacker, men för stor, så letandet får fortsätta tills jag hittar en liten vacker kelim, som passar in på en viss kal plätt o sovrummet. I stället för en matta köpte jag en bok och sedan gick vi till fots längs Ilica mot Trg. Där är det numera inte någon adventsmarknad eller bara en mycket begränsad sådan, så vi gick mot Evropski trg och på hörnet där hittade jag boden med Germknödel precis på samma plats som förra året. I år kallar de den inte Germknödel utan bara knedla, men det är samma sak: en degknödel med plommonsylt (eller snarare Pflaumenmus) och vallmofrön och vaniljsås. Jag köpte mig en som jag delade med Miki och solen sken på oss och vår knedla.
På hemvägen gick vi in på Glavni koldvor för jag ville kolla det där vanliga med tågen till Rijeka. Det är något man aldrig kan veta, allra minst genom vad som står på internet. Sämre igen, bara ett tåg och då måste man byta och sitta en och en halv timme i Ogulin och efter den åttonde december vet man ingenting. Bra att veta, tänkte jag och försökte se det från den ljusa sidan. Och så tog vi tvåan hem och Miki gick genast och la sig.
Ja, boken jag köpte på Britanac för en euro är den ni ser bredvid Miki som kanske redan har läst den. Rilke om och till Rodin – först en essä om Rodin och sedan Rilkes brev till konstnären. På slutet finns avbildningar av några av Rodins skulpturer.