En vandringssdag igen; Vesna föreslog Ključić Brdo i de kulliga lövskogarnas Vukomeričke Gorice. Här växer bok och avenbok och flera slag av ek, det visste jag sedan tidigare, men det var inte därför jag sa ja. Jag sa ja för att alla de här platserna, landskapen, vägarna och stigarna är härliga. Zagreb ligger så oerhört lyckligt placerat i världen. Vesna körde den bit som behövde köras och så var vi bland kullarna. Det vimlade av primula och andra blommar, men primulan var överallt och lyste starkast.
Vi gick först längs vinodlingar och förbi några byar eller små samlingar av hus. Tama och Miki sprang kors och tvärs genom odlingarna, backe upp och backe ner.
Långa sträckor gick vi genom bokskog och här och där såg vi små stånd av medvjeđi luk, men vi plockade inte eller vi åt bara några blad då och då. Vi tänkte oss ett riktigt ställe.
Så hittade vi avtagsvägen upp till Ključić Brdo där det finns ett slags stor lantlig restaurang. När vi kom upp dit såg vi att det var fullt med folk och att de flesta verkade ha tagit sig dit med bil. Inga bord var lediga, varken ute eller inne, men vi lyckades få loss kaffe och štrudla – ja, den underbaraste Apfelstrudel man kan tänka sig. Vi hittade en bra plats med bänkar alldeles vid stängslet till vildsvinshägnet. Ingen annan ville ha platsen på grund av lukten och först tvekade vi, men lukten försvann ganska snart, eller ja, vi vande oss. Efter rasten gick vi nerför backen igen och vidare ner till en slingrade bäck eller å. Vid dess ena strand fanns ett bra ramslökställe, så där plockade vi varsin påse full. Hundarna lekte i och vid vattnet.
Överallt stod det vitsippor och krokus och andra vårblommor. När vi var färdiga med lökplockandet knatade vi uppför en lång och seg bokskogsbacke. Miki vände mer än en gång för han ville tillbaka till vildsvinen, men vi lyckades hindra honom, fast en gång var det nära att han smet, han är ju jägare och han verkar inte veta vad rädsla är. Tama däremot vet det.
Så småningom nådde vi den högsta punken och sedan var det bara att ”glida” neråt längs den slingrande lilla vägen. Eftermiddagssolen sken milt mellan trädstammarna.