Ja, vad ser jag denna den fjärde advent? Lite restguld på fönsterbjörken, grönt gräs som väldigt snabbt borstat av sig snön det fick en natt. Jag undviker att visa fikonträdet som nu ser dystert ut med ormiga lövlösa grenar. Fikonträd klär inte i vinter. Soptunnan ”samo za papir” ser mäktig ut och ganska trevligt blå, lite som en omodern bil haha. Och jag ser också tomrummet efter den ena av de tre björkarna som Mirjanas pappa planterade innan hon föddes. Den blev sjuk eller torkade ut i somras. Ja, Mirjana och hennes familj bodde alltså här före mig och hennes föräldrar kom hit 1951 då huset var nybyggt. Jag har ännu inte vågat berätta för henne om björkens död.
Brijunska ser ut som en gata ska se ut, tycker jag, mest låga, sinsemellan ganska olika hus, en del i den där riktiga gamla bystilen med vinranksbersåer och tjocka katter som ligger utanför ytterdörrarna. Jag ser alltså ingen av de här katterna nu från fönstret men jag är mycket medveten om dem och snart går Miki och jag ner och tar oss en titt med kopplet hårt spänt mellan oss. Miki je lovac.
Himlen är blå, visserligen inte lika blå som soptunnan och den blåa bilen, men blå på ett himmelskt sätt, kan jag väl få säga…
