Tänk om Ukraina förlorar, hur blir det i Europa då, hör jag någon säga. Först stelnar jag till, fastän jag någon gång i skräck sett detta framför mig. Sedan löper tanken vidare och det slår mig att just de – sådana som Noam Chomsky och Anders Björnsson och horder av liknande – som tävlar i att hitta vägar till kompromisser och förhandlingar med dem som dag för dag, natt för natt gör sig skyldiga till folkmord nog aldrig tänker i den riktningen för då försvinner ju tryggheten bakom den ukrainska skölden. Man bryr sig inte om denna sköld i sig, om den skadas, får sprickor, förlorar delar, men man vill ha den som skydd och tanken på att vara utan denna sköld förskräcker, så man låter bli att tänka den och man fortsätter frenetiskt att babbla om "fred", förhandlingar med ondskan, kompromisser med Satan. Alla som helhjärtat står på Ukrainas sida tänker på både seger och nederlag och vet att det är nödvändigt att Ukraina – utan att man rycker av minsta tå eller finger från landet – segrar. Ukraina måste segra.
