Sofi Oksanen är min världs Kassandra. Hon ser in i framtiden för att hon tar det förflutna på allvar och förstår att tolka det och hon säger vad hon ser för att hon vågar det. Och nästan ingen törs tro henne. Det var väl därför mytens Kassandra inte blev trodd.
I en lång text i DN (översatt till svenska av Janina Orlov) ger hon genom en rad tillbakablickar på finländsk historia sin bild av vad som kommer att hända i Ukraina och resten av Europa nu när Putin efter år av attacker skärper krigshandlingarna mot landet. Rubriken är kanske inte vald av henne, men kanske kan hon tycka att den passar: ”Föreställ dig tystnaden i ett finlandiserat Europa”.
Jag visar här bara några utdrag ur texten och råder den intresserade att försöka få fram hela. Texten är en varning till oss:
Under det att de ryska aggressionerna har ökat på senare tid, har jag reagerat på hur man på nytt försöker tillämpa finlandiseringen på Ukraina i smyg, trots att det skulle skada Ukrainas integrering med väst och driva landet tillbaka till det förgångna, som det genom revolutionen ville frigöra sig från. Den mediala flerstämmigheten skulle gå förlorad och Rysslands krig i Ukraina skulle i offentligheten enbart få kallas inbördeskrig, i enlighet med den ryska propagandan. Jag vågar inte ens föreställa mig landets miljösituation.
…
I Europa förhåller man sig inte alltid tillräckligt bestämt gentemot de ryska påverkansmetoderna, och därför är det skäl att fundera över hur ett finlandiserat Europa eller Norden skulle se ut. När man lägger finlandiseringsschablonen över dessa områden får man ett scenario där EU:s grundvärderingar har blivit ett skämt och beslutsfattarnas fickor släpar i backen på vägen till Moskva. Vi skulle fortfarande köra västerländska bilar och resa vart vi vill, och det skulle inte vara något fel på vår levnadsstandard. Men vi skulle inte längre ha yttrandefrihet och medierna skulle publicera ryska pressmeddelanden som de är.
Efter några generationer skulle våra efterkommande skratta åt tanken på Rysslands brott mot mänskligheten och eventuella kritiker skulle stämplas som paranoida bråkmakare. Oppositionsledaren Aleksej Navalnyj skulle ihågkommas som en terrorist av samma kaliber som Usama bin Ladin.
Och Ukraina? Landet skulle ju vara en självklar del av Ryssland liksom det övriga Östeuropa, balterna skulle antagligen vara skyldiga till något nytt krig, hur de rasistfascisterna än försökte skylla ifrån sig på Ryssland. Alla skulle i smyg kalla Östersjön för skithav, men aldrig offentligt. Vad skulle då finnas kvar av Europa förutom skalen? För vi är lika med våra värderingar.