En härlig morgon! Nyss kom Miki och jag in från vår runda som avslutades med en kaffestund på Lagunas terrass. Och nu är det dags för en utdragen frukost för mig i balkongrummet som denna morgon är riktigt varmt. Miki har redan ätit snabbt och effektivt.
Jag har gjort mig mitt fläderte av de torkade blommorna jag köpt på Branimirova tržnica. I hemlighet beklagar jag lite, men verkligen bara lite, att jag idag får de yttersta, lite hårda bladen på mitt nya surkålshuvud att tugga på. Men man kan ju inte alltid vara inne i surkålhuvudets hjärta, tänker jag pudelklokt.
Himlen är hög och blå över ”parken” och björkarnas och valnötsträdens grenar är alldeles stilla. Idag ska vi gå långt, kanske ner mot Sava.
Mina frukostar är sig alltid lika men ändå förskjuts innehållet från dag till dag genom årstiderna och jag tror att jag snart till fullo behärskar frukostätandes konst – en betydelsefull del är tiden eller rättare sagt tidlösheten. Vitlöken är en annan.