Håller jag på att bli galen? Kanske, kanske inte. På ett slirigt internetskal halkade jag igår in i något som visade sig vara en skräckfilm, en film som gav mig onda drömmar. I filmen talar en ”vacker” och ”karismatisk”, mycket rik, ganska ung man. Han ”brinner” för någonting och han har rätt i allt han säger, det vet han, men kanske inte du… eller jag. Han har ett ”heligt” ärende rörande det han ser som de internationella läkemedelsbolagens vilseförande av oss genom de nya vaccinen. Han ”vet” att vi alla blir lurade. Att vaccinen skapar/skapat sjukdomen. Han badar i sitt makalösa vetande.
Han spänner ögonen i oss som ser på och höjer och sänker händerna för att domptera oss. Han visar sina muskler, sina utmärkta plagg och talismaner. Och han spänner ögonen i oss och säger suggestivt ”How did it start?”. Vid sin sida har han en grön planta, kanske för att verka mänsklig eller trevlig. Han talar vackert och svulstigt emot de stora företagens profit. Han är något helt annat. Han ”vet vägen”. Han har rätt i alla sina lögner, så rätt, så rätt.
Illamåendet i mig växer och jag ser allt tydligare att jag framför mig har en fulländad manipulatör. Och jag tänker att detta är det stoff som riktigt fasaväckande skräckfilmer eller mardrömmar görs av. Inte av skelett och blod eller ens av avgrunder.
Russell Brand har ju alltid varit lite smågalen. Men att han nu sällat sig till vaccin-anti-vaccers är ju bara beklämmande. Tyvärr finns det bättre saker att kritisera i storföretagens monopol än just framtagandet av vaccin för global beredskap i en pandemi. Han är bara over and out.
Jag blev mest störd av hur makalöst obehaglig någon kan vara. Totalt ointressant men obehaglig.