Ja, så är det och så blir det nog många dagar till. Att sitta i pilens skugga gör eftermiddagen mjukare. Vi glider omärkligt fram och tillbaka mellan ”il dolce far niente” och spanande över den ”livada” (äng, fast den kallas bara så) som sträcker sig framför oss i solen.
Miki klär i pildraperiet.