Dagarna är heta och Miki och jag lever med hettan på vårt vis. När natten och mörkret faller går vi riktningslöst omkring i oändligt tänjbara öglor, mest under lindar – att gå under lindar om natten vid den här tiden på året ger en tumlande smak av himlajorden. Lindblommornas doft bedövar till djupaste vakenhet. Trolldom och lust.
Och månen hänger gärna rund eller halvrund bland lindens grenar och ingenting saknas. Det är inte tyst för vi bor i en stad men ljuden är svaga och avlägsna.
Men i gräset kan det prassla lite när nattliga djur söker sig fram längs sina hemliga stigar. Med ens viskar jag besvärjande till Miki: Jež…
