De senaste dagarna har jag tagit med Miki på promenadrundor i Folnegovićevo Naselje – i folkmun Folka. Det ligger intill Sigečica i sydlig riktning, man går bara under Slavonska så är man där. Det har funnits tider då jag gått här ofta, först med Londi och sedan med Miki och med olika vänner. Och nu har vi börjat trava omkring här för att jag letar efter en plats att bo på. Ja, vi bor nu också, men jag är lite trött på hyran så nu letar jag efter något annat. Eller i alla fall så tror jag det. Det är lite svårt att veta när jag menar allvar. Kanske väljer jag de här vägarna bara för att det är behagligt att följa dem och för att ett och annat ännu är okänt för mig och för Miki också. Och jag tycker så mycket om de höga träden, lindar och popplar och vad det nu är.
Något jag också tycker om, och som också finns här hemmavid, är alla bänkarna och borden som finns i parkerna och längs vägarna. Särskilt de gamla grånade bänkarna är lockande att sätta sig på och Miki hittar sin solskugga.
När jag för en stund menar allvar med letandet har jag mina önskningar eller krav uppradade i huvudet: Det ska finnas mycket grönt omkring och helst många lövträd, lägenheten ska finnas i ett jordbävningssäkert hus, jag vill ha balkong om det blir nya pandemier och jag vill ha minst två rum, helst tre, ifall jag får besök från fjärran länder för längre tider.
Jag ser att det är lite mycket bilar, men det är det ju i städer, så det kanske inte går att undvika om vi inte ska hamna utanför staden. Och härifrån går man ju lätt ner till Sava och Savica-Šanci, som ju är eller har ett slags ”vildmark”.
En del av lägenheterna på bottenvåningen verkar ha ett slags små trädgårdar och tvätten kan man hänga ute ganska fritt. Det ser fint ut, fast det är möjligt att husen är lite slitna och det där med jordbävningssäkerhet måste jag i så fall kolla extra noga. Om det nu alls är här jag tänker bo. Jag ser inte många kaféer…
På hemvägen strax innan vi slinker genom tunneln under Slavonska får vi uppleva ett litet drama. Två katter pilar fram från under en bil och den ena försöker klösa till Miki på nosen. Jag drar snabbt Miki bakåt fastän han spjärnar emot och skäller till med hård röst. Katterna backar och den ena behåller sin krigarpose medan den andra ser lat och trevlig ut.
Hej Bodil. Jag tycker du skriver så fint om dina kvarter, träd, hundar och katter, och en och annan vän. Ändå kan jag känna, eftersom du är ny invånare i ett nytt land, att det vore roligt/intressant om du berättade lite om Kroatien, en och annan gång. Hur samhället ser ut, hur människorna lever, vad som pågår i kulturen. Jag menar självfallet inte att det är ett krav, bara en liten förhoppning. Jag har ju alltid ett varmt minne av detta land.
Hej, Bodil!
Det blir riktigt spännande att följa ditt sökande efter en annan bostad.
Från Ingrid, nu i Mellbystrand och på upploppet av ännu ett läsår
Tack Gabrielle – något sådant som du efterlyser får nog komma av sig självt. Just nu är min cirkel väldigt trång och jag har ännu inte återhämtat mig från förra årets alla hårda smällar. Dessutom är jag inte färdigvaccinerad och nojar lite för det, vi har haft många dödsfall här (kanske till en viss del på grund av utvandringen av sjukvårdspersonal till länder som Sverige och Tyskland – detta tangerar förresten kanske det samhälleliga, vi har en stor utvandring av unga kompetenta människor).
Hej Ingrid – det kommer nog att bli en lång procedur, eftersom jag helst inte vill flytta mer än en gång. Snart har du sommarlov och det är ju härligt!
Förstår absolut ditt behov att cirkla omkring i den närmaste grönskan. Jag är inte heller full-vaccinerad och jag har också varit otroligt nojig nu ett halvår i en stad, Stockholm, där folk verkar ha svårt att fatta allvaret. Jag envisas med att påstå att det beror på att vi aldrig haft några jättelika kollektiva problem i Sverige, som krig och ockupation, som våra grannländer haft. Det är som en omognad visavi allvaret. Nu slipper jag i alla fall allt det där och är förankrad i den ljusa junigrönskan på familjens gamla sommarställe. Allt gott till dig, Bodil. Vi ska igenom detta!
Tack Gabrielle, det du säger om Sverige har jag också tänkt, både i jämförelse med de nordiska grannländerna eller med Balkan eller de flesta andra europeiska länder och länder i andra världsdelar också för övrigt. Här har vi fortfarande masktvång i affärer och på spårvagnar och bussar m.m. Och ”tvång” betyder tvång – det blir höga böter om man bryter mot reglerna och mataffärerna får du inte handla utan att du har masken på dig. Ända tills helt nyligen gick jag omkring med mask ute också (fastän det inte är tvång) men nu tar jag bara på mig den ute om jag handlar i något fruktstånd till exempel för då kommer man ju nära varandra och saken är ju den att man av tradition och ”läggning” står närmare varandra här när man pratar eller liknande än i nordliga länder. Nej, nu blir jag visst tjatig och allt det här vet du ju. I alla fall är dagarna härliga och gröna och solen ligger på allt. Ha det bra och njut av den vackra tiden!