Nej, den här dagen finns inte i år, men förra året var den en helt egen dag. Den 29 februari 2020.
Jag hittar ingen bild från vårt andra – eller tredje? – besök i krematoriet, men jag vet att det måste ha skett några dagar före den tjugonionde. Vi (Alex, Rudolf och jag) var där för att hämta urnan. Och vi fick ganska lätt ut den, men när vi försökte få veta något om en minneslund blev det stopp. Ingen talade något annat än tjeckiska och min övertydliga och långsamma kroatiska hjälpte lika lite som engelska. Efter ett tag verkade det som om det fanns en sådan men att det skulle ta ”lång tid” innan vi fick tillträde dit. Så kom en yngre man in, antagligen också för att hämta en urna, och jag tyckte han såg ut att tala engelska och det gjorde han också. Han ställde vår fråga och översatte svaret. Om två veckor eller tre kunde vi få komma till minneslunden och genomföra vår ceremoni. Vi tittade på varandra och bestämde oss för att göra på något ”annat sätt” och så gick vi ner från höjden till spårvagnshållplatsen och åkte hem med urnan och ställde den på golvet i skafferiet. Någon dag senare hade vi ”bestämt oss” för hur vi skulle göra. Det var ingen eller alla som föreslog det. Det skulle ske på kvällen i mörkret den 29. Den kvällen gick Rudolf, Alex, Miki och jag genom stan bort mot Svitava, den lilla floden som flyter förbi Renés barndomshem.
Vi kom till bron som för över floden, men vi tyckte att det var för ljust och för mycket bilar, så efter att ha korsat bron gick vi utmed flodens andra strand förbi huset och fram till nästa bro. Där var det mörkare. Vi gick ut till mitten och Rudolf skar upp urnans lock och Alexandra spred askan över vattnet. Det glittrade länge.