Plötsligt står jag i en ljusets dag och björkarnas löv skiner av guld, men detta är Londis dödsdag. Fyra år har gått men den här dagen är alltid nu när året vänder. Jag försöker gå genom hennes lidandes stationer under hennes sista dygn i livet. Minnena är så skärande klara. Jag kommer aldrig att kunna berätta någonting för någon, allt detta kan bara vändas inåt.
Jag kommer att gå tills jag ser henne efter döden, i gräset bland klöverblommorna. Och sedan börjar nästa varv.