Det enda jag bryr mig om är världens litenhet, allt det stora kan bort. Igår och idag har vi haft ett tunt blekt solljus som givit rundorna i parken en svag glans, men höjdpunkterna har varit mötena med de två hundflickorna (Bollen och Totten kallar jag dem i hemlighet – de heter antagligen Lola och Luna eller något sådant) som går sina varv klädda i värmande tröjor tillsammans med sin buttert vänlige husse. Miki tycker om dem och särskilt Bollen brukar han hälsa noga på. Igår frågade jag husse om jag fick ta några bilder ”för att de är så söta” och han muttrade något jakande. Och så blev den här lilla bildserien till.
Annars har jag köpt fem kilo mandariner (det var den minsta mängden mannen med den Dubrovnik-registrerade bilen kunde tänka sig att sälja) och hittills har jag inte hittat någon som vill dela dem med mig, så jag äter mandariner. Dessutom köpte jag en flaska ren saft av nar (granatäpple) och den är så där kärvt god som bara den äkta saften kan vara. Nej, inga tillsatser och ingen bild. Inte nu i alla fall.