det som inte blir av

I torsdags gick Miki och jag med Alexandra och Federico längs Lungomare Benedetto Croce i Barcola. Solen lyste och havet låg stort och blått och på en fjärran udde blänkte Castello di Miramare vitt. Vi var glada på ett lugnt sätt och inget verkade hota.

Efteråt när jag tittade på bilden tänkte jag lite förstrött att jag skulle skicka den till vår ”familjechatt” (René, Alex, Rudolf och jag), men så gjorde jag det inte, något annat kom emellan. Jag tänkte på det igen på fredagsmorgonen, men inte heller då blev det av och sedan var det för sent, för en av oss var borta.

Kommentera