Ni kommer kanske ihåg huset här på hörnan mellan Rapska och Lopudska. Länge stod det med stora bokstäver ”PRODAJEM” plus ett telefonnummer på väggen nära dörren. Ett tag funderade jag lite vagt på om det kunde vara något för Miki och mig, men ganska snart kom jag fram till att jag nog inte skulle kunna försvara det: för utsatt läge om man varken är man eller särskilt stark. Nu är sedan en tid allting annorlunda. När skylten försvann minns jag inte, men kanske har det gått en månad sedan det hände. Det nya är att huset förlorat sitt tak. En dag när vi gick förbi höll jag på att få en tegelpanna i huvudet. En man skrek ”pazi!” från taket och Miki och jag for ut på gatan i ett slag. Svisch! Jag gjorde en arg gest uppåt och så gick vi vidare.
Och nu några dagar senare har huset på något sätt blivit genomskinligt. Taket visar sitt skelett eller sin stol.
Himlen lyser igenom både här och där och huset är på något vis vackert i sin utblottning. Himlen går omkring på vinden.
Skorstenen visar sin åldriga form som är så mycket mer trovärdig än tv-mastens.
Jag hoppas nu att de här männen inte plötsligt ändrar sig och river ner hela huset. Jag ber en inre bön om att de bara tänker lägga ett nytt tak och laga väggarnas brister.