Efter nattens långa ”vandring” längs en imaginär vinska cesta med Vesna och Vlatka sov Miki och jag in i förmiddagen, som var ljus och sommarvacker. Det märkte vi när vi kom ut. Lite snopet kanske om man tänker på att det är ganska lite kvar av sommaren. Men vi kom igen. På eftermiddagen tog vi spårvagnen upp till Mihaljevac. Där är luften högre och klarare.
När vi kom upp stod nummer 15, den lilla vagnen som går upp på berget, och väntade på oss, så vi skyndade på stegen lite och klättrade in. I Gračani klev vi av och gick sedan den lilla vägen hem till våra vänner där.
Och innan skuggorna blev för långa bestämde sedan Christine och jag oss för att gå en sväng mot skogen uppe på höjden med våra pojkar. Från flera av trädgårdarna hördes hundar skälla, men Miki gick rakt fram som om det inte angick honom och Leon märkte det och jag sa något om att de andra hundarna arbetar medan Miki är ledig.
Så tröttnade Leon på gåendet – han är inte tre ännu – och fick åka vagn på hemvägen. Och när vi kommit hem lekte vi länge i soffan.
