Brinje

Den andra anhalten som Toma hade valt ut på vår resa längs den gamla vägen Jozefina över bergen och ner till havet var Brinje. I våra dagar är det en liten och ganska obetydlig ort men under medeltiden, då Brinje var under adelssläkterna Frankopans och Goranjskis herravälde, utgjorde staden en viktig punkt i de dåvarande befästningslinjerna. Ruinerna efter borgen Sokolac ser ännu nog så majestätiska ut. Och den vackraste delen av borgen är Mariakapellet. Vi såg kapellet redan från vägen och Miki såg fåren som betade långt nedanför.

När vi kom ”runt hörnet” fick vi också se andra delar av borgruinerna, som pekade vasst upp i skyn. Vägen upp var i det närmaste ofarbar, men vi kom upp utan att något hände.

Det pågick restaureringsarbeten både i kapellet och i den där andra delen. Däremellan fanns bara låga murar kvar. Toma sa något om att han skulle önska att man återuppbyggde hela borgen och Miki sniffade efter fåren. Jag vill inte spekulera i hans planer med dem.

Från höjden tittade vi ner på den lilla orten och identifierade en katolsk och en ortodox kyrka.

När vi kom ner igen såg vi mer av hela borgen än vi gjort på uppvägen. Tog vi en annan väg? Eller var jag ouppmärksam på uppvägen? Det kanske ingen behöver veta.

Kommentera