De flesta av dagarna här har gått och jag vänder blicken bakåt och väljer några bilder från den här tiden i staden där så mycket betydelsefullt i mitt liv en gång utspelade sig. I bakgrunden läser eller läste jag E.T.A. Hoffmanns Rat Krespel och vet nu att Krespel inte är galen, utan att det som gör att man tror att han är det, är att han inte har något lock över huvudet som vi andra. Ja. Solen har skinit, regn har fallit, många kvällar har varit varma, men den här är kall. Och detta är bilderna jag alldeles nyss valde ut:
Här ser ni en vinkel av huset i Pilhagen där märkliga äventyr utspelade sig när jag var nio eller tio. Det var här Lissen bodde, han som drunknade när han skulle rädda sin vän. ”Han gav sitt liv för sin kamrat”, stod det i Hallands Nyheter dagen efter.
Och detta är Brännvinsparken som jag bara vill visa. Än doftar lindarna där, två månader efter dem i Zagreb.
En kväll under den varma tiden gick Miki och jag hem i det här ljuset längs Österlånggatan. Här har jag gått så många gånger.
Vallgraven eller ett hörn av den vill jag också visa. Lasse och jag pratade nyss om hur vi åkte skridskor här för så och så många decennier sedan och att vattnet nog måste vara sött. Bakom syns kallbadhuset.
Och här ser ni också kallbadhuset och bakom eller bortom det syns Europafärjan som snart inte längre kommer att befara dessa vatten – på grund av någon kommunal dumhet eller pengar eller båda i kombination.
