Alex är här från Padova sedan några dagar. Tiden rör sig snabbt men ändå makligt, mer cirkulärt än linjärt kanske. Vi är än här än där och sitter under träd eller parasoller. Alex läser språkhistoria och sanskrit och jag försöker skriva en recension. Vi pratar om språk och förlorar oss i långa resonemang kring ord för ”eld”, ”jord” och ”dröm”… Den vediska synen på tiden tar sig in i vår tillvaro och gör den mer rundad. Härom förmiddagen satt vi i Bacchus lummiga fikonträdgård långt inne i fikonlövens dofter och solens strålar silade in mycket försiktigt genom det täta lövverket. Vi läste och Miki undrade med nosen om det kanske fanns katter i närheten. Då och då blev han orolig och vi flyttade fästet för kopplet än hit än dit medan stolarna och bordet vinglade på de oregelbundet lagda stenplattorna. Tiden svävade i balans.
