Under en av pauserna i programmet i det kroatisk-slovenska seminariet i Brežice tog jag mig en promenad ner till Sava och bron – som enligt Igor en gång hetat Franz Josephsbrücke och Igor vet.
Längs vägen mötte mig en rad bilder från en utställning över hantverk i trakten av Brežice. Jag stannade till och tittade lite extra noga på några av de här bilderna fascinerad av ansiktenas värdiga stränghet – inga inställsamma smil, inget larv. (Här kan man också tänka på vad ”larv” egentligen betyder.) De två unga brödbuden med sina cyklar fick mig att stanna upp först:
Men jag såg också annat spännande – som den här bilden med representanter för en rad olika hantverk från bygden.
Eller här på sista bilden: översömmerskan (testar ordet, vet inte om det finns, men det verkar passa) Marija Ferenčak och hennes elever. Man kommer märkligt nära tiden och platsen. Och tyget som verkar ha en helt annan livslängd än våra dagars motsvarigheter.