De senaste tio dagarna har man asfalterat om Hvarska och Lopudska och en följd detta fick var att jag slutade åka taxi lite tidigare än jag först hade tänkt. Ingen idé att åka taxi om man ändå måste gå lika långt som till spårvagnshållplatsen. En annan följd var att jag plötsligt igår morse blev av med internet, en kabel hade visst blivit skadad i allt grävande och grejande, så jag teg för en dag på nätet. Undrar vad jag hade sagt om jag hade sagt något. Ungefär det jag sa dagen innan kanske eller det jag tänker säga nu? Tja, fin dag i alla fall, som jag eller vi lät både börja och sluta på Simpas terrass.
Morgonen var vacker och jag hade köpt mandlar hos Marijan, så jag åt några av dem till kaffet. Hana kom ut och tog en mandel och ville ge den till Miki, men jag sa nej, för jag har hört något om att mandlar inte är bra för hundar. Jag tvivlar på det men håller mig ändå till det. Hana stoppade då mandeln i munnen och så bad hon mig att få ge Miki något annat och jag grävde upp en gotta ur väskan och gav Hana den och hon räckte nöjt ner den till Miki och gladde sig åt hur fint tog emot den. Alla var nöjda och björkens skira lövverk mycket vackert.
Och dagen och timmarna gick och jag var på mitt arbete och kom hem igen och strax var vi på Simpas terass igen nu tillsammans med Sonja från Luxemburg. Det var tre år sedan sist eller kanske fyra, i en annan tid. Vi pratade om nu och då och sedan och Miki höll sig hos karlarna från fläktfirman och Marijan passade på att leka och skoja ordentligt med honom. Det är förstås en annan Marijan än grönsaks-Marijan.