Morgonen tillbringade Miki och jag på Simpas terrass. Där kan man bo hela våren, på sommaren blir det sedan för hett utom om man är riktigt tidigt ute. Men idag har vi vår.
Efteråt lämnade jag Miki ensam i lägenheten – han var lite besviken över detta, men hundar får inte följa med in på posten och jag hade ett paket att hämta, på avin stod det ”obična – velika” (vanlig – stor). Jag tog spårvagnen till Glavni kolodvor där också huvudposten är belägen. Jag steg av, kastade en blick på de nu något överblommade magnoliorna vid Tomislav-statyn och kände plötsligt att jag måste upp till Trg nu när jag ändå var i stan, så jag klev på nästa spårvagn åt det hållet.
Det pågick något slags marknad med det vanliga: kakor, ost, korv, skinka, lavendel, fritule. Jag gick ett varv längs stånden och köpte till min egen överraskning en liten ask med rahat lokum med smak av ros (ruža). Tio kuna kostade den, så det var inte fråga om något överdåd. För att inte trötta ut mig för mycket med kryckgåendes tog jag sedan nästa spårvagn tillbaka till posten. Där hade man bytt plats på paketutlämningen, så först kom jag fel, men snart var jag på rätt ställe, tog en kölapp med ett ganska högt och avlägset nummer och satte mig på en bänk. Knappt hade jag satt mig så hördes en stark röst från en av kassorna: Gospođo! ropade den. Frun! Jag tycker egentligen inte så mycket om den där vokativformen av ”gospođa”, den låter så bossig och krävande och jag tänker ofta ”våga inte kräva något av en fru”, men den här gång innehöll tonen ett stråk av vänlighet och jag såg mig om efter denna fru och sedan tillbaka på mannen i kassan. Han nickade och gjorde en inbjudande gest. Jag reste mig och gick fram. Oj, det måste vara för kryckan! Mannen hälsade vänligt, tog min avi och gick bort bland pakethyllorna och hittade snabbt mitt paket – så snabbt har det aldrig gått. Den här omorganisationen har tydligen gjort så att paketen hittas direkt. Han räckte mig paketet och sa ”ugodan dan” och jag replikerade och gick sedan ut full av förundran. Nej, jag tänkte inget om Sverige för där finns det ju ingen post, så det är en annan värld.
