Horisonten skär mjukt

Jag har visst slagit huvudet mot terminen. Fast det är samma termin som före jul och någon särskild förändring har inte inträtt, jag har i uppehållet bara haft lite mer tid att slösa med och lite latare och friare dagar. Men idag så stod jag där igen hårt pressad mellan dag och morgondag. Vad gör jag då när jag blir biten av hets och stress? Jag drömmer mig bort lite grann, så nu låter jag mig sakta gungas av en bild från Triestes gräns mot vattnen. Så här stilla kan havet se ut och segelbåten så fylld av tålmodig väntan på ingenting. Skylten som står med sitt långa ben djupt nedstucket i havsbotten berättar om regler som jag inte tänker läsa. Jag föreställer mig i stället att den skriver brev till andra stränder och andra tider. Och horisonten skär mjukt genom stolpen.

1IMG_4986

Kommentera