Till Corvara åkte Miki och jag med tåg till Opicina – med stopp för övernattning i Ljubljana. I Opicina satte den bereste Miki för första gången sina tassar på italiensk mark, om än i ett ganska slovenskt Italien. Vi steg lite prövande av tåget och gick sedan in emot byns centrum, där Alexandra och Federico strax därpå dök upp med bil och lät oss kliva på. Ja, och så for vi ner till Trieste för att äta på Buffet Da Pepi innan vi gav oss av mot de snöklädda bergen i Alto Adige.
Nu är vi tillbaka i Trieste och denna gång drar vi ut på tiden här. Vi bor hos Alessandra och Piero både en och två nätter och upplever staden och havet i ett lite lugnare tempo. Jag visar honom mina platser och vi går längs havet och spanar mot Molo Audace och Miki luktar på marken och havet men blöter inte en tass.
Och vi går flera varv runt Canal Grande och jag låter Miki stå på den där ”fotoplatsen” vid räcket med blick bort mot allt det där som jag har nämnt tiotals gånger här.
Dagen har varit grå och Triestes leende kärvt.