Idag faller regnet utan slut. Paraplyet är sönderbrutet efter ett intermezzo utanför Marijans butik: En ganska stor lösgående hund störtade plötsligt mot Miki och högg till honom – ja, kanske bara i ståltrådslockarna, men ändå. Jag drämde till angriparen i huvudet och paraplyet förlorade sin form. Ja, dålig kvalitet men också hårt slag. Hunden gnällde till och försvann och vi fortsatte mot banken. Någon gång ska ju hyran från förra månaden betalas. När vi kom fram till Raiffeisenbank, som är ”vår”, fick jag se att entrén var ombyggd och att man inte längre tar ut pengar ur en lucka i ytterväggen. Så vi gick in, en genomblöt dag som denna kunde det ju passa att vara inomhus vid pengauttaget. Det luktade nytt och lite skrikigt neutralt och ur väggen mumlade en musikslinga, tyckte jag, men kanske inbillade jag mig. Miki luktade lite på golvet. Jag tog en bild på moderniteten med oss inuti som fiskar eller harar i en glaskula.
Vi gick ut igen och Miki hittade ett stort ben, som jag inte tog ifrån honom. Han har levt länge på gatan, han vet vad han gör, tänkte jag. Och regnet fortsatte att falla.