Klarbärsträdet på hörnan mellan Hvarska och Lopudska blommar nu för andra gången efter Londis död. Det trädet var vårt på ett särskilt sätt. Vi vistades mycket i den lilla kretsen under dess grenverk.
Nyss gick Miki och jag förbi där i den ljumma natten – för vi går ju fortfarande här på världens vägar. De vita blommorna speglade på mystikers sätt himlens mörker.