Den lille grymme ligger i ”tomrummet” och tuggar på rogač eller johannesbröd, så att de ”högkaratiga” kärnorna flyger, medan jag försöker samla ihop något minnesvärt från dagen som gått. Min tanke går till morgonen i parken, en solig morgon som började glatt och uppsluppet för Miki med mycket jakt och låtsade slagsmål med de stora hundarna Loki och Hajdi. Miki är både retsam och stöddig och dessutom snabb så de andra hundarna gillar att jaga honom och nafsa tag i hans borstkrulliga päls. Och han utmanar dem om och om igen.
Men så dök Mimi, en ganska retlig och inte helt pålitlig tik upp, ja, hennes matte är nog inte heller helt att lita på, och Mimi gav sig genast på Miki och högg till honom. Nej, han blev inte skadad, men jag såg att han tyckte illa om det och snabbt sorterade in henne i ett annat fack än de glada lekkamraterna. Han drog sig undan och gjorde sig obemärkt.
Och så letade han upp en pinne och la sig för att tugga på den i ett slags privat sfär dit ingen annan hade tillträde. Han är klok.